I Frankrike är trots allt politik eller snarare sagt ett politisk (men ej nödvändigtvis partipolitiskt) engagemang något som nästan verkar komma med modersmjölken. De flesta fransmän jag någonsin träffat har personliga åsikter om det som händer i landet, ifrågasätter (och demonstrerar för fullt) samt älskar att ha långa debatter om det mesta. Nu verkar de hetaste diskussionerna handla om privilegierna som president Sarkozys son åtnjuter, hanteringen av krisen och EU:s framtid.
Jag slutar dock aldrig förvånas över att man i Frankrike, som i vissa andra länder, har en viss "laissez-faire" (låt-vara) attityd mot politikers mer eller mindre acceptabla beteenden. Det finns inget som säger att politiker kan vara felfria, men det verkar som man i länder där politikerämbetet främst är ett yrke, att man får med sig vissa yrkesfördelar som de flesta andra inte kan tänkas inneha. Berlusconi mm) är ju utan tvekan en typisk måltavla för sådana påståenden, men min fråga är bara varför människor accepterar detta (eller nepotism, korruption med ursäkten att han är politiker? Jag har ett stort respekt för det svenska systemet, där man inte måste ha gått en elitutbildning för att sitta i riksdagen och inte behöver ha miljoner på banken för att få ett uppdrag. Men ute i Europa verkar det både ovanligt och uppseendeväckande. Dags för en "politikerreform"?
Inlägg
Hej, Adina.
SvaraRaderaDet verkar som om att du har haft en intressant vistelse i la belle France. C'est une nation très interessante, sans doubte. Att du får uppleva så mycket intressant, och föra så många givande samtal med så många inspirerande.
Jag kan förstå dina reflektioner kring systmet med yrkespolitiker som hittar på både det ena och det andra på ett rätt vidlyftigt sätt utan att folk nämnvärt höjer på ögonbrynen. Att de ute på den europeiska kontinenten häpnar över vårat synsätt på politik och politikers livsstil är kanske inte så konstigt, eftersom vårt förhållningssätt är rätt ovanligt, men din tanke med en politikerreform låter väldigt intresseväckande och bra. Comme d'habitude.Här i Sverige diskuteras just nu gammelsossars förhållningssätt till Mona Sahlin, Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna, och hur de olika Riksdagspartierna förhåller sig till dem, och hur de kanske kommer att hantera SD om de kommer in i Riksdagen vid nästa val. Samtidigt är Anna Anka och hennes uttalanden fortfarande ett hett ämne. Hennes attityder är väl annars inte något som många av oss jublar över direkt.
Lev väl så länge, Adina. Jag ser fram emot nästa inlägg.
Anders Moberg
Älskade Adina. Jag saknar dig. Jag är för övrigt också i Frankrike sedan augusti. Det är enormt roligt att följa inrikesdebatten om tex. presidentsonens utnämning. Jag skrev just ett inlägg i min blogg om att internet äntligen verkar ha nått Frankrike, vilket uppdagades i och med utnämningsdebatten. Anyway, jag skulle skriva till dig på face häromdagen, men då fanns du inte kvar. Hör av dig, ok?
SvaraRaderaKramar
-c