fredag 25 november 2011

Om mänskliga rättigheter och jämställdhet

I förra veckan hölls MR dagarna i Stockholm och massor av intressanta seminarier avlöste varandra. Tyvärr hann jag inte gå på alla seminarier, men när jag igår läste en DN artikel kom jag att tänka på det som hade sagts på ett seminarium om jämställdhet och kvinnors betydelse i konflikt och postkonfliktsituationer.

Bakgrunden var den arabiska våren, men likatecken kan egentligen sättas för flertalet av världens länder. Idén var att den "fria" världen (läs EU, USA etc.) är verbala, tydliga aktörer när det gäller krav på jämställdhet i officiella uttalanden och resolutioner. Men, hävdade de inbjudna experterna, när förhandlingar sedan slutligen hålls bakom lykta dörrar, är just jämställdheten och kvinnors situation en av de första eftergifterna man är beredd att ta för att "rädda" alla andra delar som ska bana väg för en demokratisk utveckling. Problemet är dock bara att demokrati inte kan infinna sig om inte hälften av landets befolkning har samma rättigheter och möjligheter att påverka sina liv. Egenvinning för västländerna, inklusive EU, har gått före den officiella retoriken och jämställdhet verkar inte vara det enda som åsidosätts.

Europarådet, en av de äldsta Europeiska institutionerna, som framför allt arbetar med mänskliga rättigheter (och som inte skall förväxlas med Europeiska Rådet), har i flera omgångar kritiserat EU:s agerande som ansågs vara för slapp och otydlig. I DN artikeln tas Ungern som exempel, där en ny medialag som på många områden inskränker press och yttrandefriheten accepterades med några kosmetiska ändringar av EU kommissionen, trots stark kritik från Europarådet. EU har också vid andra tillfällen föredragit goda affärsmöjligheter med tvetydiga regimer istället för starka motkrav och principfasthet i MR frågorna.


Som tur är finns både Europarådet som modiga MR aktivister som vågar prata om detta, inför både journalister och seminariepublik, men det finns också en fara i att deras röster blir allt svagare om inte vi kräver annat av våra politiker och själv står upp för det vi ibland tar för givet - att vara fri.