torsdag 30 april 2009

Individuella rättigheter bättre än nationella

Inför lördagens miljödebatt i Uppsala, har jag idag trotsat alla impulser att ta en ledig dag ute i solen och istället jobbat undan lite samt förberett mig inför lördagen. Det kändes nästan som att vara student igen att läsa mycket och intensivt om ett ämne och jag kände mig både trött och upplyft när jag kom hem. Det sistnämnda kanske också berodde på att jag hade turen att få en person som är mycket kunnigare än jag, nämligen Nina Ekelund, berätta just de intressanta fakta som oftast inte står i allmänna rapporter och som får engagemanget att brinna till lite extra.


Som till exempel med fiskekvoterna. I finanskrisens och försommarens tid kanske inte det första samtalsämnet man har vid middagsbordet. Samtidigt är det just ett sådant ämne som i sin tur kan påverka vad vi får (för fisk) till just middagsbordet, eller om våra barnbarn överhuvudtaget kommer att kunna äta det. För som det ser ut idag i Europa så finns det alldeles för många fiskare och alldeles för lite fisk (av vissa sorter), samtidigt som allt djurliv är intimt beroende av varandras existens, över som under vattenytan. Därför har man nu i EU i flera år jobbat upp ett system med nationella fiskekvoter som skall sätta ramarna för hur mycket det är ok att fiska och av vilken sort.


Trots att kvoterna från början har satts för högt, har det illegala fisket varit stort och möjligheterna att verkligen kolla fångstuppgifterna eller att sanktionera de som inte håller sig till reglerna varit låga. Då fisk inte känner av några nationsgränser är det naturligtvis viktigt att det finns en gemensam europeisk lagstiftning på området, som säkrar såväl fiskebeståndens som fiskenäringens framtid. Dock anser vi i vårt Europapolitiska program att kvoterna inte längre borde vara kopplade till den nationella tillhörigheten, utan direkt till individen. Man skulle också kunna gå längre och säga att skadorna som uppstår i den marina miljön inte är beroende av vilken nationalitet fiskarna har.

Ett system med individuella fiskerätter istället för nationella fiskerätter som kan säljas och köpas skulle därmed skapa en direkt länk mellan EU och dess medborgare och ge bättre incitament att förvalta resurserna.

tisdag 28 april 2009

Middag med en dikator

Oförsvarbart! Korkat! En stor besvikelse! Att påven mottog den vitryska diktatorn på audiens och att Italiens president sedan bjöd in till middag väckte mycket känslor inom mig. Och kanske framför allt frågan: "Hur tänkte de?". Vilka argument hade dessa överhuvuden när de tänkte på att detta skulle vara en bra idé?Och hur kommer det sig att Lukasjenka, som är en självutnämd ateist kommer på iden att besöka påven och dessutom ta med sig sin utomäktenskapliga son till mötet?

En av mina smarta kollegor utbrast spontant att "Tja, både påven och Lukasjenka regerar över stater som står utanför alla konventioner om mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet m.m." och det internationella samfundet har vant sig vid att det är så. När påven härom-månaden hade sitt hårresande uttalande sig om HIV i Afrika blev protesterna från de stora organisationerna få. Och när Lukasjenka gång på gång kränker mänskliga rättigheter och demokrati mitt i Europa nämns det knappt med en notis i tidningarna.


Men att en statsöverhuvud från ett EU land skulle gå så lång som till att bjuda in diktatorn på middag går verkligen över gränsen. Det är som ett slag i ansiktet på alla de människorna som dag för dag sätter sina liv på spel i kampen för demokrati. För att inte tala om alla som gärna skulle vilja besöka Italien men inte får några visum. EU:s nya linje mot Vitryssland som började med hävandet av inreseförbudet förra året har väckt många frågetecken för oss som engagerar sig i Vitrysslands situation. De senaste dagarnas agerande från den italienska presidenten bör verkligen såväl fördömas som uppmärksammas med mer än en notis.

söndag 26 april 2009

Mer demokrati med Lissabonfördraget

Få människor har läst det, men alltfler har en åsikt när Lissabon fördraget kommer på tal. Precis som med det förra "Konstitutionella fördraget" så verkar många rygga inför texten och hellre säga sig vara emot fördraget för att inte behöva gå in i detaljer över vad det egentligen var man var missnöjd över. "Att demokratin urholkas" har jag ibland fått höra är anledningen till motståndet mot Lissabonfördraget, vilket förvånar mig alltid lika mycket.

För när man verkligen läser fördraget, trots dess någorlunda torra språk, kan man inte tycka annat än att Unionen, efter Lissabon, blir mer demokratisk och får större möjligheter att lösa de problem som inte kan lösas på nationella nivå, såsom klimatproblemet, den organiserade brottsligheten eller migrationsfrågan. Dessutom innebär Lissabonfördraget att EU kan fortsätta utvidgas, vilket nu med det nuvarande Nicefördraget inte längre är möjligt, och därmed ge miljontals människor chansen att vara en del av EU.


EU parlamentet, som är det enda folkvalda maktorganet i EU får större inflytande, vilket innebär att medborgarna precis som vid riksdagsval har möjlighet att välja vilka personer som bäst företräder deras intressen, något som definitivt kan ses som ett steg för ökad demokrati. Parlamentet får bland annat ökad mak över vissa lagstiftningsområden, den gemensamma budgeten och de internationella avtal som EU ingår.

Men det är inte bara Europaparlamentet som får mer att säga till om i EU. Även de nationella parlamentens roll stärks. De ska bland annat kontrollera att subsidiaritetsprincipen följs, den som säger att beslut måste fattas så nära medborgaren som möjligt. Om så inte är fallet kan EU få bakläxa och beslutet ändras. Även ministerrådet, där alla beslut fram tills nu fattas bakom stängda dörrar, skulle med Lissabonfördraget behöva redovisa hur förhandlingarna gick och hur ministrarna röstade.


Sedan är det även Unionens medborgare som faktiskt får säga sitt, utan att för den sakens skull sitta i Bryssel. Om ett förslag får stöd av mer än en miljon människor måste Kommissionen lägga fram ett sådant förslag om det ingår inom Unionens kompetensområden. Den kostsamma, miljöskadliga och onödiga EU-parlamentsflytten varje månad mellan Bryssel och Strasbourg är exempelvis en sådan fråga där tillräckligt röster samlats, men där inget kan göras tills man ratificerat fördraget. I Lissabonfördraget betonas också vikten av samråd och dialog med organisationer, civilsamhället, arbetsmarknadens parter, kyrkor och konfessionslösa samfund.


Även utifrån en sådan summarisk redovisning verkar det i alla fall för mig som om demokratin stärks och inte urholkas. Sedan att fördraget är lite väl långt, krångligt och definitivt inte perfekt är en annan sak.

torsdag 23 april 2009

Inget "vi" och "dem" - bara "vi"

På personaldagen igår med KIC var vi sju personer, varav fyra med utländsk bakgrund och resterande tre med långvariga personliga erfarenheter från andra länder. Och vad kom vi fram till? Att vi faktiskt, trots vår synliga mångfald var rätt lika, något som vi kanske redan visste, då vi jobbar rätt bra ihop. För många skulle detta kanske varit mer överraskande, speciellt om man tänker på invandrare i ett "vi" och "dem"-perspektiv.


På Rapport för några minuter sedan presenterade man en undersökning som visade att 32 procent av alla svenskar tycker att vi tar emot för många flyktingar. Sifran var ännu högre i Norge där nästan varannan person tyckte så. I Sverige tar vi emot flest människor i nöd jämfört med våra grannländer, men samtidigt kan jag tycka att det finns kapacitet för många fler. Fördelarna överväger i min mening klart nackdelarna, speciellt om integrationen fungerar. Att jämföra sig med de som gör minst kan aldrig vara ett bra alternativ, oavsett vad saken gäller. Jag tror dessutom att få svenskar som har fått se och uppleva misären, krigen, svälten, förföljelsen och hopplösheten som människor flyr ifrån, skulle vilja stänga gränserna.


Naturligtvis har de flesta som fattar dessa beslut aldrig upplevt sådana trauman, och förmodligen inte heller norrmannen som uttalade i intervjun. Att man inom EU också har olika syn på flyktingfrågan är också känt, men äntligen idag röstade parlamentet genom ett betänkande som banar väg för den efterlängtade gemensamma flyktingpolitiken. Rapporten, skriven av en maltesisk EPP ledamot, tar upp de mest grundläggande behoven som måste åtgärdas omedelbart för att få slut på det mänskliga lidandet i samband med flykten och ankomsten till EU. Som svensk skulle man kanske ha lagt ytterligare fokus på andra områden än återvändande och striktare kontroll, men det kan trots allt ses som ett steg på vägen, och ett efterlängtat sådant.

Men vi får inte sluta försöka förbättra villkoren för de som söker sig till oss eller tro att dessa människor trots olika bakgrund är så värst olika oss. För det finns inget "vi" och "dem", det finns bara ett väldigt mänskligt "vi alla".

söndag 19 april 2009

Människohandel ur olika perspektiv

Händelserik dag idag. Engagerande lunchmöte med samtalsfokus kring människohandelsproblematiken, årsmöte med ECPAT som jobbar mot barnsexhandel och avslutande möte hos de bästa valledarna i Stockholm där jag fick möjlighet att prata om mina hjärtefrågor i EU valet.

Tre möten och tre perspektiv på ett och samma problem - människohandel. Som egentiligen är mycket mer än "bara" den påtvingade slavhandel med närmare fyra miljoner kvinnor som sker runtom världen, och som omsätter näst lika mycket efter handeln med vapen och droger. Även om det är just den som är mest känd under begreppet människohandel eller trafficking , så finns det också andra typer och andra offer för den nutida handeln med människor som också bör uppmärksammas.

Handeln med barn, alltså personer under arton år är någonting som få tänker på när de tänker människohandel, även om just barn är de främsta offren i länder som Thailand eller Indien, alltså de platser vi svenskar gärna väljer för ett avkopplande eller exotisk solsemester. Barnen används dessutom inte bara för att tillfredsställa perversa läggningar hos övergödda västerlänningar, utan också som försvarslösa sexobjekt i den globala porrindustrin, som vänder sig till samma kundkrets när den väl har kommit hem från semestern. ECPAT och alla dess medlemsorganisationer arbetar mot det här och även på EU-nivå har man nu börjat ta frågan på allvar. vilket verkligen behövs och vilket vi också uppmärksammat i vårt Europapolitiska program.


Det tredje perspektivet på människohandelsproblematiken är den kanske mest synliga men samtidigt mest ouppmärksammade formen av människohandel. Nämligen den som vi ser mitt ibland oss på gator, torg och utanför köpcentrum och som tagit hela Europa med storm. Ligor av ficktjuvar, gatumusikanter, kortspelare, tiggare, bedragare som alla i sin tur är del av något mycket större och som omsätter enormt mycket pengar. I Östeuropa är även handel med organ ett skrämmande inslag och där en konstant efterfråga på organ från väst göder handeln.

I allt det här behövs just EU. Vi kan aldrig lösa dessa problem enbart i Sverige då själva brotten är gränsöverskridande. Genom att agera tillsammans, utbyta erfarenheter och information, bilda nätverk och samarbeta kan vi stoppa problemet. För just nu är läget akut, och varje dag vi lägger åtgärderna åt sidan för att koncentrera oss på något viktigare så får vi komma ihåg att det är någon därute, under eller över arton år, som verkligen behöver vår hjälp.

Är det rätt att bjuda in en dikator?

Den 7 maj kommer det tjeckiska ordförandeskapet ha ett sista toppmöte i Prag innan ordförandeklubban överlämnas till Sverige. I samband med mötet kommer även det Östliga Partnerskapet lanseras som jag skrivit om på bloggen tidigare. I dagarna blev det klart att även Belarus (Vitrysslands) diktator Alexander Lukasjenka har fått en officiell inbjudan från ordförandelandet Tjeckien att delta i förhandlingarna.

För alla oss som engagerar oss i Vitrysslandfrågan samt för alla de människor i Belarus som kämpar för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter kommer detta som en verklig besvikelse. De senaste månaderna har EU öppnat fler och fler dörrar till samarbete med den vitryska diktaturen men har i sin tur endast förblindats med kosmetiska förändringar från regimens sida. En regim som i sin tur fortfarande inskränker, hotar och förtrycker alla som vill ha ett annat (läs bättre, friare, mer demokratiskt) liv än det som erbjuds.


Med högsta sannolikhet kommer dock dessa röster inte att höras i Prag. Lukasjenka i sin tur kommer att använda varje sekund på sin mini-EU-tur för en stor propagandaresa som de statligt ägda medierna kommer att skryta om i flera månader efteråt.

Det är verkligen synd att EU nu verkar ha övergivit sin principfasta roll för en mer pragmatisk linje. Man kan bara hoppas att vi som inte tror på att det var rätt att värma upp relationerna och bjuda in honom hade fel och att hans beteende verkligen kommer att förändras. Just nu verkar det inte så.

fredag 17 april 2009

Prostitution är inte ett avskilt fenomen

Vid frukosten imorse läste jag i dagens SVD om att Amsterdam nu börjat stänga fönsterbordeller i det ökända Red Light District i ett försök att få bukt med den organiserade brottsligheten som prostitutionen drar med sig. Myndigheterna i Amsterdam har fått nog med att behöva ta itu med problem som våld, drog och vapensmuggling, penningtvätt eller utpressning som de hade märkt ökat i området. Nu vill staden närmare halvera antalet bordeller (från 482 till 241) samt även minska antalet coffeshops (som lagligt säljer lättare droger).


Att detta har varit på gång har jag känt till i något år nu och det är glädjande att planerna nu börjat förverkligas. Samtidigt känner jag att vi som tror på den svenska sexköpslagen ännu en gång fått bekräftat att våra argument mot en laglig prostitutionsmarknad nu verkar bekräftas även internationellt. För prostitution är och har aldrig varit en isolerad verksamhet, eller "vilket yrke som helst" som det ibland hävdas, utan ett oacceptabelt utnyttjande av en människa. Att prostituerade drabbas både fysiskt och psykiskt finns det otaliga vittnesmål om, men att den verksamheten också direkt är kopplad till annan typ av organiserad brottslighet har det varit relativt tyst om.

Jag har outtröttligt i många år nu försökt att visa på sambandet mellan prostitution och människohandel och hur en öppen prostitutionsmarknad lockar till sig de skrupellösa personerna som inser att de kan tjäna enorma summor pengar av att med tvång försätta unga kvinnor prostitution. Även om detta nu inte var anledningen till varför Amsterdam har börjat se över sina bordellgator så finns det ändå hopp om att man en dag kommer att inse att prostitution bär många livsförödande problem med sig, både för samhället men framför allt för människorna i det.

torsdag 16 april 2009

En liten avstickare

Eftersom fler har efterfrågat detta, kommer jag nu göra en liten avstickare från mina vanliga blogginlägg och visa några av de bilderna vi tog på semestern i England. Fast det bara gått några dagar känns det redan som en dröm att vi verkligen var där.

The moores - Devon

St Ives

Looe - Cornwall





Spring in Devon

Afternoon Tea at the Pump Room - Bath

The Lake District

onsdag 15 april 2009

Gamla hjulspår som oroar

Över en veckas resande i Englands vackra landskap har onekligen lämnat sina spår i form av mindre bloggande och mer naturupplevelser. Bildbeviset på det kommer snart.

Trots att den enda någorlunda konstanta nyhetskällan under semestern var tv-nyheterna från BBC, var det intressant att höra att Storbritannien nu också funderar på att införa en sexköpslag. Förslaget som ligger nu avser att kriminalisera sexköp från människohandelsoffer eller från kvinnor som jobbar för en hallick, och ändamålet med lagen sägs vara att bekämpa människohandeln samt minska efterfrågan på prostituerade från Öst.


Utifrån svensk kontext känns denna form av sexköpslag, som liknar mer den finska än den svenska versionen, naturligtvis inte lika slagkraftig och långtgående, men det är trots allt ett steg i rätt riktning.

Inom EU verkar annars stegen i rätt riktning vara få och många verkar ha fastnat i gamla hjulspår när det gäller åtgärdsförslag för att få bukt med problemet. På en stor konferens för några veckor sedan, som syftade till att låta olika fristående organisationer som jobbar med frågan att få sina röster hörda, diskuterades i det närmaste alla aspekter av förebyggande, åtgärdande och samarbeten, men inget nämndes, inte ens från svensk sida, om efterfrågans betydelse för den här mångmiljardindustrin.


I Sverige har vi länge haft en nytänkande och annorlunda angreppsätt på problemet och regeringen har under förra året tagit fram en ambitiös handlingsplan i frågan. Nu i dagarna har man fortsatt i den andan och lanserat ännu en kraftfull åtgärd genom att ge Länsytrelsen i Stockholms län fem miljoner för att planera, samordna och genomföra insatser för de som fallit offer för människohandel och prostitution. Detta är viktigt och en bra signal, men Sverige måste också våga uppmärksamma efterfrågans betydelse och den svenska sexköpslagen även i EU sammanhang. Ordförandeskapet blir ett ypperligt tillfälle för just detta och för att poängtera att det aldrig kan vara ok att köpa en människas kropp. Annars är faran att vi aldrig kommer att komma bort från denna avskyvärda handel utan förblir fast i gamla hjulspår.

fredag 10 april 2009

England, my love



De senaste dagarnas blogguppehall har inte berott pa nyhetstorka, utan pa att jag befunnit mig pa en tur runt den engelska sydvastkusten. Devon och Cornwall och alla underbara sma kuststader hade varit annu obekanta for mig, aven om jag hort mycket gott om de fantastiska vyerna, det skiftande vadret och de specifika lokala delikatesserna. Utan Internet och med enbart BBC som nyhetskalla har detta inneburit en kanske valbehovd semesterkansla men ocksa lite frustration over att inte kunna veta mer om det som hant i Europa eller i Sverige.


Nu, fem dagar in pa var mini-Englandtur hade vi en liten mellanlandning hos svarforaldrarna, vilket ocksa inneburit nagot av en atergang till civilisationen och verkligheten. En verklighet som for manga i Moldavien, landet jag besokte for nagon vecka sedan, kantats av valdsamma protester mot en valutgang som pa nytt gav det sittande kommunistregimen makten.

Som jag skrev i bloggen tidigare, var just denna aspekt ratt vantad utifran de opinionsundersokningar som funnits. Det som dock var ovantad var dels de valdsamma prostesterna som lamnade 237 skadade och en dod, dels att konflikten nu overgatt till en politisk niva dar den kommunistiska presidenten Voronin anklagar grannlandet Rumanien ha legat bakom demonstrationerna. Den rumanska ambassadoren har forklarats "persona non grate" och kastats ut fran landet och rumanerna kommer fran och med nu behova visum till det lilla grannlandet i norr.


Det politiska spelet ar dock mycket mer an sa skulle jag tro. De starkaste politiska krafterna i landet vill antingen se landet forbli troget allierat Ryssland, medan de mer vast- och Rumanien-vanliga krafterna vill se ett narmande mot EU. Moldavien, som precis har signerat det Ostliga partnerskapet befinner sig verkligen vid ett vagskal mellan ost och vast. Samtidigt som Kreml naturligtvis inte sager sig ha nagon som helst inflytande pa det lilla landets vagval, stodjer den i artiklar och retorik konspiratoriska ideer om Rumaniens eller Bryssels inblandning.

I mina ogon ar denna typ av anti-EU, anti-vast propaganda annu ett bevis pa att Ryssland under inga omstandigheter ar beredd att lata sina forna sattelitlander valja sin egen vag. Att agera utifran kulisserna utan att bekanna farg, stodja ickedemokratiska regimer och hota med vald och sanktioner ar valdigt allvarliga ingrepp mot ett lands frihet och suverenitat. Och detta kraver definitivt att namnas i pressen, bade i Moldavien och utanfor.

lördag 4 april 2009

EU och Belarus

Dagarna i Bryssel var som vanligt för få, även om vi hann med otroligt mycket under tiden vi var där. Förutom den inspirerande kvällen i miljökampens tecken, fick vi mediaträning och information om det svenska ordförandeskapet, Lissabonfördraget samt ett fantastiskt anförande om EU och utrikespolitiken. Där belyste Jesper Haglund som höll i passet hur viktigt demokratistödet är inom biståndet som både EU som enskilda länder har gentemot icke demokratiska nationer runtom i världen.



Just i Europa är Vitryssland det landet som i mina ögon är mest i behov av demokratiska reformer. För att förändra situationen i Europas sista diktatur behövs naturligtvis en rätt balans av ständiga påtryckningar men också ekonomiska och politiska morötter som lockar till förändring.


Relationerna mellan EU och Vitryssland har i många år varit mycket ansträngda. Men i oktober 2008 bestämde EU:s ministerråd att under ett halvår lyfta förbudet för inresa i EU som sedan 2006 gällt ett 40-tal vitryska politiker och tjänstemän, inklusive president Aljaksandr Lukasjenka. För två veckor sedan förlängdes perioden med ytterligare nio månader.

På torsdagen antog Europaparlamentet en resolution om EU:s relation till Vitryssland. I resolutionen återfinns bland annat en uppmaning till den vitryska regimen att avskaffa paragraf 193 i den vitryska brottsbalken, då denna lag på ett gravt sätt inskränker föreningsfriheten i landet. Paragraf 193 infördes i den vitryska lagstiftningen inför presidentvalet 2006, och innebär att det är olagligt och belagt med fängelsestraff att arbeta i en icke-registrerad organisation. Sedan 2003 har mer än 400 organisationer fått sin statliga registrering upphävd, och därmed i praktiken förbjudits av myndigheterna. Nya oberoende organisationer har under samma period med få undantag nekats registrering.


Det är mycket bra att Europaparlamentet lyfter frågan om paragraf 193, eftersom bristen på föreningsfrihet är ett av de mest centrala människorättsproblemen i Vitryssland idag.På ett föredömligt vis ställer Europaparlamentet konkreta krav på vad Vitryssland behöver åtgärda för att slippa sanktioner i framtiden. Nu bör EU:s ministerråd och EU-kommissionen vara lika tydliga i sin kommande dialog med den vitryska regimen.

torsdag 2 april 2009

Miljö och klimat i Bryssel

Sedan igår är vi som är EU kandidater på en utbildningsresa i Bryssel. Sist när jag var här skrev jag att jag verkligen kände mig som en Brysseliner då jag inte kände att det fanns någon annan stad där jag kände mig så hemma som här med tanke på min bakgrund.


Denna gång började utbildningen med ett fantastiskt inspirerande middagsanförande av den avgående parlamentarikern Anders Wijkman som i mina ögon är Europas svar på Al Gore. Hans kunskap, engagemang och energi för miljö och klimatfrågorna fick oss alla som lyssnade att bli eld och lågor.

Även om han presenterade ett mörkt scenario kring planetens nuvarande situation, där de överenskommelser som hittills fattats inte räcker till, fanns det också mycket hopp. EU är en väldigt viktig aktör både i Europas möjligheter att vända trenden men också i sin roll som världsaktör gentemot de enorma miljöproblemen som väntar i utvecklingsländerna.


Anders menade att vi skall utnyttja den finansiella krisen för att också väva in hållbara miljöåtgärder i framtidens system och till exempel använda så mycket som möjligt av stimulanspaketen för att adressera miljö och klimatkrisen. Vi skulle alla tjäna på det i framtiden. Sedan bör även hela den finansiella och ekonomiska systemen reformeras så att klimat-, miljö- och fattigdomsstrategier skulle kopplas samman. Personligen önskade jag bara att fler politiker tänkte som han.