Mer demokrati med Lissabonfördraget

Få människor har läst det, men alltfler har en åsikt när Lissabon fördraget kommer på tal. Precis som med det förra "Konstitutionella fördraget" så verkar många rygga inför texten och hellre säga sig vara emot fördraget för att inte behöva gå in i detaljer över vad det egentligen var man var missnöjd över. "Att demokratin urholkas" har jag ibland fått höra är anledningen till motståndet mot Lissabonfördraget, vilket förvånar mig alltid lika mycket.

För när man verkligen läser fördraget, trots dess någorlunda torra språk, kan man inte tycka annat än att Unionen, efter Lissabon, blir mer demokratisk och får större möjligheter att lösa de problem som inte kan lösas på nationella nivå, såsom klimatproblemet, den organiserade brottsligheten eller migrationsfrågan. Dessutom innebär Lissabonfördraget att EU kan fortsätta utvidgas, vilket nu med det nuvarande Nicefördraget inte längre är möjligt, och därmed ge miljontals människor chansen att vara en del av EU.


EU parlamentet, som är det enda folkvalda maktorganet i EU får större inflytande, vilket innebär att medborgarna precis som vid riksdagsval har möjlighet att välja vilka personer som bäst företräder deras intressen, något som definitivt kan ses som ett steg för ökad demokrati. Parlamentet får bland annat ökad mak över vissa lagstiftningsområden, den gemensamma budgeten och de internationella avtal som EU ingår.

Men det är inte bara Europaparlamentet som får mer att säga till om i EU. Även de nationella parlamentens roll stärks. De ska bland annat kontrollera att subsidiaritetsprincipen följs, den som säger att beslut måste fattas så nära medborgaren som möjligt. Om så inte är fallet kan EU få bakläxa och beslutet ändras. Även ministerrådet, där alla beslut fram tills nu fattas bakom stängda dörrar, skulle med Lissabonfördraget behöva redovisa hur förhandlingarna gick och hur ministrarna röstade.


Sedan är det även Unionens medborgare som faktiskt får säga sitt, utan att för den sakens skull sitta i Bryssel. Om ett förslag får stöd av mer än en miljon människor måste Kommissionen lägga fram ett sådant förslag om det ingår inom Unionens kompetensområden. Den kostsamma, miljöskadliga och onödiga EU-parlamentsflytten varje månad mellan Bryssel och Strasbourg är exempelvis en sådan fråga där tillräckligt röster samlats, men där inget kan göras tills man ratificerat fördraget. I Lissabonfördraget betonas också vikten av samråd och dialog med organisationer, civilsamhället, arbetsmarknadens parter, kyrkor och konfessionslösa samfund.


Även utifrån en sådan summarisk redovisning verkar det i alla fall för mig som om demokratin stärks och inte urholkas. Sedan att fördraget är lite väl långt, krångligt och definitivt inte perfekt är en annan sak.