Över en veckas resande i Englands vackra landskap har onekligen lämnat sina spår i form av mindre bloggande och mer naturupplevelser. Bildbeviset på det kommer snart.
Trots att den enda någorlunda konstanta nyhetskällan under semestern var tv-nyheterna från BBC, var det intressant att höra att Storbritannien nu också funderar på att införa en sexköpslag. Förslaget som ligger nu avser att kriminalisera sexköp från människohandelsoffer eller från kvinnor som jobbar för en hallick, och ändamålet med lagen sägs vara att bekämpa människohandeln samt minska efterfrågan på prostituerade från Öst.
Utifrån svensk kontext känns denna form av sexköpslag, som liknar mer den finska än den svenska versionen, naturligtvis inte lika slagkraftig och långtgående, men det är trots allt ett steg i rätt riktning.
Inom EU verkar annars stegen i rätt riktning vara få och många verkar ha fastnat i gamla hjulspår när det gäller åtgärdsförslag för att få bukt med problemet. På en stor konferens för några veckor sedan, som syftade till att låta olika fristående organisationer som jobbar med frågan att få sina röster hörda, diskuterades i det närmaste alla aspekter av förebyggande, åtgärdande och samarbeten, men inget nämndes, inte ens från svensk sida, om efterfrågans betydelse för den här mångmiljardindustrin.
I Sverige har vi länge haft en nytänkande och annorlunda angreppsätt på problemet och regeringen har under förra året tagit fram en ambitiös handlingsplan i frågan. Nu i dagarna har man fortsatt i den andan och lanserat ännu en kraftfull åtgärd genom att ge Länsytrelsen i Stockholms län fem miljoner för att planera, samordna och genomföra insatser för de som fallit offer för människohandel och prostitution. Detta är viktigt och en bra signal, men Sverige måste också våga uppmärksamma efterfrågans betydelse och den svenska sexköpslagen även i EU sammanhang. Ordförandeskapet blir ett ypperligt tillfälle för just detta och för att poängtera att det aldrig kan vara ok att köpa en människas kropp. Annars är faran att vi aldrig kommer att komma bort från denna avskyvärda handel utan förblir fast i gamla hjulspår.
onsdag 15 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggarkiv
-
▼
2009
(74)
-
▼
april
(12)
- Individuella rättigheter bättre än nationella
- Middag med en dikator
- Mer demokrati med Lissabonfördraget
- Inget "vi" och "dem" - bara "vi"
- Människohandel ur olika perspektiv
- Är det rätt att bjuda in en dikator?
- Prostitution är inte ett avskilt fenomen
- En liten avstickare
- Gamla hjulspår som oroar
- England, my love
- EU och Belarus
- Miljö och klimat i Bryssel
-
▼
april
(12)
Absolut. Vi måste våga kämpa. Att ta upp kampen kräver både envishet, sund moral, god människosyn i botten och även en slags mod. Det krävs faktiskt en slags mod att våga ta strid mot sexhandeln bland annat, och risken för att bli förlöjligad, förminskad och kanske hotad för det man gör. Ändå får vi inte ge oss, varken nationellt eller internationellt!!! Anders Moberg.
SvaraRadera