Middag med en dikator

Oförsvarbart! Korkat! En stor besvikelse! Att påven mottog den vitryska diktatorn på audiens och att Italiens president sedan bjöd in till middag väckte mycket känslor inom mig. Och kanske framför allt frågan: "Hur tänkte de?". Vilka argument hade dessa överhuvuden när de tänkte på att detta skulle vara en bra idé?Och hur kommer det sig att Lukasjenka, som är en självutnämd ateist kommer på iden att besöka påven och dessutom ta med sig sin utomäktenskapliga son till mötet?

En av mina smarta kollegor utbrast spontant att "Tja, både påven och Lukasjenka regerar över stater som står utanför alla konventioner om mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet m.m." och det internationella samfundet har vant sig vid att det är så. När påven härom-månaden hade sitt hårresande uttalande sig om HIV i Afrika blev protesterna från de stora organisationerna få. Och när Lukasjenka gång på gång kränker mänskliga rättigheter och demokrati mitt i Europa nämns det knappt med en notis i tidningarna.


Men att en statsöverhuvud från ett EU land skulle gå så lång som till att bjuda in diktatorn på middag går verkligen över gränsen. Det är som ett slag i ansiktet på alla de människorna som dag för dag sätter sina liv på spel i kampen för demokrati. För att inte tala om alla som gärna skulle vilja besöka Italien men inte får några visum. EU:s nya linje mot Vitryssland som började med hävandet av inreseförbudet förra året har väckt många frågetecken för oss som engagerar sig i Vitrysslands situation. De senaste dagarnas agerande från den italienska presidenten bör verkligen såväl fördömas som uppmärksammas med mer än en notis.