söndag 31 maj 2009

Integration och intressanta samtal i Skåne

Igår hade jag förmånen att tillbringa dagen i södra Sverige, mer bestämt i Lund, Lomma och Malmö. Jag hade bjudits in av två underbart starka kvinnor som tyckte att min mångkulturella, europeiska bakgrund skulle vara passande i den pågående integrationsveckan. Efter ett torgmöte i centrala Lund där jag hann tala politik och betydelsen av att rösta (på rätt parti) i EU-valet blev det ett kort besök på LIFS (Lunds Integrations Främjande Samarbetsorganisation) radio där jag bland annat fick svara på frågor kring den bristande mångfalden i svensk politik, EU och människohandel. Intervjun i sin helhet kan ni lyssna på här.



Betydelsen av att få fler med utländsk bakgrund i politiken blev ännu tydligare när jag tack vare vår outtröttliga internationella sekreterare Sofia och vår engagerade ombudsman Daniel fick besöka Lugna Gatan i Malmö. Trots en del problem att hitta dit och tack vare en vänlig poliseskort till platsen var det utan tvekan en av de mest intressanta, inspirerande och engagerande möten jag haft under denna valkampanj. Projektet som är en del av Fryshusets projekt med samma tema syftar dels till att se till att genom partrullerande ungdomsgrupper undvika bråk och våld på gatorna, men är också imponerande förebilder för andra ungdomar som växer upp.

Organisationen har också ett nära samarbete med en eldsjäl som i brist på föreningslokaler öppnat ett fräscht och mycket välbesökt gym där ungdomar kan tillbringa en del av sin fritid på. I samtalen med de drygt tio unga killarna som var närvarande kom det fram en hel del frustration över politiker som inte ser till att det finns fritidsgårdar eller lokaler för ungdomar att mötas och att man stänger ner en fullt fungerande skola och låter den stå outnyttjad. Engagemanget, intresset och viljan att förändra som dessa ungdomar bär med sig är smittsamt, och under det drygt timlånga samtalet återkom jag gång på gång till betydelsen att de själva måste engagera sig politiskt, om de inte är nöjda med de som sitter och bestämmer idag.

Skepticismen är tydlig, politikermisstron lika så, men jag hoppas verkligen att jag, som själv är invandrare och kommer från ett land där politiker för det mesta är korrupta makthungriga karriärister, har kunnat förmedla känslan av att det i Sverige är annorlunda. Och att om man vill förändra så är det bäst att börja med att engagera sig och sluta låta andra bestämma åt en.

lördag 30 maj 2009

(Val)temperaturen höjs

I takt med att solen även hittat till våra breddgrader och värmt upp den allmänna atmosfären, verkar också valtemperaturen ha stigit något. Som kandidat är jag så tacksam och imponerad över alla människor, skolor och organisationer som bjudit in till debatter, seminarier och diskussioner. De senaste dagarna har jag hunnit med en intressant debatt med bland annat Åsa Westlund på ABF-huset om politiseringen av Europapolitiken, en diskussion om HBT personers rättigheter på RFSU och en heldag i Dalarna på inbjudan av en av de personerna som är delvis "skyldig" för att jag fick en plats på EU-vallistan.


Just i Dalarna blev det för mig väldigt intressant att vara med i en debatt som hade samlat cirka två hundra gymnasieelever och som helt utgick från deras frågeställningar. Deras hjärtefrågor i valet tangerade nämligen stundvis såväl nationella politikområden, EU frågor samt sund skepticism mot vallöften. Diskussionen berörde allt från GMO till främlingsfientlighet och integritet. Tyvärr fick vänsterfallangens pajkastning och skrämselpropaganda som toppats med rena felaktigheter och luftslott mer applåder än våra mer seriösa svar. Samtidigt var det lärorikt och ambitionshöjande för resten av dagen, som mest ägnades åt samtal med ungdomar på tumanhand om allt från ungdomars situation i Vitryssland, demokratins betydelse och människohandelsproblematiken.


Och helt ärligt önskade jag att vi vid flera tillfällen hade chansen att diskutera de stora frågorna, de som EU verkligen kan göra något åt, som till exempel att se till att dörren hålls öppen för fler länder att komma med i EU och därmed säkra att dessa länder har ett incitament för att verkligen genomföra de förändringar som krävs.

I dagsläget har flera forna kommunistdiktaturer blivit EU medlemmar och utvecklingen skulle förmodligen ha varit svåruppnådd om inte ett medlemskap skulle ha varit priset. Avsaknaden av demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och ett fungerande rättsväsende i länderna som angränsar unionen idag gör att vi borde vara mer än måna om att sända ut signaler om att förändringar i de idag korrumperade, odemokratiska system lönar sig. När Sverige som ett av de få länderna faktiskt förespråkar en öppen dörr i framtiden för flera länder att ansluta sig EU och även ser positivt på ett framtida medlemskap för Turkiet får vi inte många pluspoäng hos några av Europas ledare. Vissa verkar mer agera som trotsiga barn än fullfjädrade politiker, men vi är skyldiga de miljontals människor som än idag lever under förtryck hoppet om att även deras tillvaro en dag kommer att vara bättre.

onsdag 27 maj 2009

Vårrus i miljöns tecken

När jag tillsammans med några av våra tappra EU kandidater igår stod i startfältet för det årliga motionsloppet "Vårruset" fick vi mellan de upp-peppande låtarna höra visdomsord om allt från mat, träning och miljö! Ja, ett miljötänk hade nu till och med smugit sig in till en idrottsevenemang och jag kände mig både glad och lite stolt att kunna bocka av en efter en av de uppmaningar för en sund och miljövänlig livsstil som föreslogs. Cykla och gå gärna - check!, använd kollektivtraffik för längre sträckor - check!, ät gärna säsongsbetonat, vegetariskt och ekologiskt - check!, njut så mycket som möjligt av naturen - men ta också hand om det - check!


För mig så har ett miljötänk alltid varit självklart, kanske inte minst eftersom jag växte upp i ett land där man var tvungen att lära sig att hushålla med de resurserna man hade, bara hade tillgång till säsongsbetonad mat och där bilåkande var mer undantag än regel. Sedan så tror jag också verkligen på att varje individ, inte minst genom sin konsumentkraft och livsstil, har en möjlighet att påverka miljön vi lever i och vilka varor som produceras. Är det fler som efterfrågar ekologiska produkter då växer efterfrågan och fler miljövänliga aktörer ges möjlighet att få en plats på marknaden. Efterfrågar vi grön energi och väljer elleverantörer som arbetar med förnyelsebara källor stödjer vi samtidigt en utveckling bort från de som påverkar miljön negativt. Säger vi (som bor i städerna) nej till bilåkande kan vi samtidigt driva på att kollektivtrafiken förbättras och cykelbanorna upprättas. Och så kan det fortsätta.

Men det räcker naturligtvis inte enbart med individuella satsningar. Beslutsfattarna, företagen och industrierna måste med på tåget. Därför blev jag väldigt glad att se att Anders Wijkman tillsammans med Ella Bohlin nu presenterat en ny klimatrapport som presenterar ännu vassare och mer omfattande klimatåtgärder. Bland annat så vill man att klimatförhandlingarna måste breddas så att de även omfattar världshaven och ekosystemen på land, något som inte sker idag. IPCC's rapporter som många politiker fattar sina beslut efter är nu redan fyra år gamla och förändringen verkar gå snabbare än dess mest pessimistiska prognoser. Därför bör dessa rapporter årligen uppdateras så att besluten inte fattas på gammal kunskap. Dessutom verkar EU:s mål att tolerera högst 2 graders ökning av medeltemperaturen vara otillräckligt, och de åtgärder som föreslagits räcker inte för att nå det målet. Industriländerna bör därför gå betydligt längre i utsläppsminskningar än vad som hittills diskuteras. 30–40 procent till 2020 och 80–95 procent till 2050 är nödvändigt.


När jag igår mötte väljare utanför vår valstuga i Stockholm med den andra underbara EU-kandidaten Erika var det dock få som ville prata miljö. Överraskande och synd med tanke på att det är trots allt individen med sina egna, men också politiska val kan se till att miljön förbättras. Även i den nuvarande finanskrisen har vi nämligen inte råd att nedprioritera frågan, för den handlar om allas vår framtid, både i goda och dåliga tider.

måndag 25 maj 2009

En till fråga som glömts bort i EU-debatten

När jag bloggade från Bukarest häromdagen uppmärksammade jag att man talar alldeles för lite om främlingsfientlighet och högerextremismens framväxt i det nuvarande EU valet. En annan fråga som jag tycker har uppmärksammats för lite är kvinnors situation såväl i Europa som i EU. Därför besökte jag idag Sundsvall för att tillsammans med vår underbara riksdagsledamot Liza-Maria Norlin tala om ämnet och lyfta de frågorna inför EU valet.


Förutom att tala för en gymnasieklass, hann vi med att diskutera EU med elever och dela ut material samt att besöka den lokala kvinnojouren och visa vårt stöd för deras viktiga insats. Studiebesöket var såväl givande som intressant och vi blev uppmuntrade att berätta om hur stort problemet med våldutsatta kvinnor egentligen är. Vi diskuterade också hur man i många EU länder fortfarande såg våld i hemmet som ett privat problem som varken politiker eller EU bör lägga sig i, trots att våld, våldtäkter och psykisk misshandel förekommer. Vi fick också veta att det sexuella grova våldet var det som ökade mest, och kanske främst bland unga kvinnor. Att alkohol alltid skulle vara inblandat vid övergreppen verkade inte vara fallet, mer än i enstaka fall, utan att det systematiska misshandeln ofta hade mer djuprotade orsaker.

Att detta ämne precis som många andra som rör just kvinnor inte uppmärksammas i EU valet eller rent allmänt är ett stort problem såväl i Sverige som i Europa, även om vi i förhållande till andra länder kan känna oss någorlunda lyckligt lottade. I många länder saknas skyddsnät för våldutsatta kvinnor som ofta får höra att det var deras fel som retat upp männen, eller att ingen hjälp kan erbjudas. Kvinnoförbundet har i många år uppmärksammat kvinnors utsatthet och problem i många lysande rapporter där vi också kommit med konkreta politiska åtgärdsförslag.


I EU och dess angränsande länder är problemen mycket större och i slutändan handlar det alltid om bristande jämställdhet och hur lite inflytande som kvinnor har. Också nu inför EU valet är situationen kritisk. Endast i sju av 27 länder finns kvinnor på topp placeringar på de respektive vallistorna och flera länder har inga kvinnliga kandidater alls. I dagsläget utgör kvinnorna endast en tredjedel av Europaparlamentet och representationen i de andra institutionerna är ännu lägre. I EU ledarnas familjefoton är det endast Angela Merkel som sticker ut. Och om vi som är politiker inte engagerar oss och väljer att lyfta dessa frågor för att tillsammans med civilsamhället genomföra förändringar, vem skall göra det då? Idag så var vi i Sundsvall, men egentligen behövs sådana insatser överallt.

söndag 24 maj 2009

En skakande historia

På vägen hem till Sverige imorse började jag att läsa en bok som en god vän lånat för inte så länge sedan. Trots den tidiga flygtiden och att jag bara hade sovit knappa fyra timmar höll boken mig vaken, fängslad och chockad över det horribla innehållet. "14 år till salu" var titeln som berättade en sann historia om en ung tjej från en vanlig medelklassfamilj som efter att ha blivit våldtagen hamnade längre och längre ner i självföraktströskeln, började sälja sig till medelålders män i sökan på bekräftelse både om att hon dög och att hon inte var värt någonting.


"Alla gånger jag sålde sex var som en upprepning av våldtäkten, men skillnaden var att jag ändå kände att jag hade lite kontroll över situationen. Jag antar att det blev som en form av beroende. Fast jag tror inte jag riktigt ansåg hur mycket det skadade mig psykiskt"

"Jag visste inte vem jag var längre. Jag förknippade mig själv så stark med prostitutionen. Det var vad jag var. Jag var en hora, och om jag inte var det längre, vem var jag då? Jag visste inte vem Therese var"

"Att ta kontakt med männen blev ett sätt att straffa mig själv. Det var svårt att sluta. Jag visste inte hur man kunde göra istället för att göra illa mig själv. Dagarna efter att jag hade varit med någon var värst. Ibland upprepades allt hela tiden, i huvudet. Jag kunde inte koncentrera mig, jag hörde bara deras röster och andetag."

"Jag hade en del av min personlighet som andra såg: min familj, vänner, folket i stallet och alla andra. Där fungerade jag bra, jag var glad, duktig och skötsam. Den andra delen, den syntes inte. Jag låtsades inte om något. Jag tror inte att någon alls hade kunnat säga att de trodde att jag mådde dåligt. Jag kunde vara jätteglad , ha roligt med mina kompisar och en timme senare, så fort jag blev ensam kunde jag ligga i fosterställning i sängen och tro att jag nästan skulle dö av ångest"

"Jag var inte värd mer. Jag trodde att jag behövde det. För att överleva. För att visa att jag fanns"

Citaten är minst sagt slående och även faktumet att hon beskriver sin situation på ett liknande sätt som många andra som varit i hennes sits. Den gemensamma utsattheten, självföraktet som kommer i ensamheten, våldet, skammen, behovet av bekräftelse och känslan av att inte vara värt någonting. Det är en stark och skrämmande berättelse och alla de som tror på myten av den lyckliga horan borde läsa den. Om de vågar.

torsdag 21 maj 2009

Viktig fråga som inte får glömmas bort

Vid tisdagens debatt i Nynäshamn ställde publiken flera viktiga frågor som i min mening diskuteras lite för lite inför EU valet. Bland annat var det en man som, efter att vi alla redovisat för våra och våra partiers huvudfrågor, undrade varför ingen tar upp bekämpningen av främlingsfientlighet och högerextremismens farliga tillväxt som huvudfråga. Och visst hade han rätt! Vi politiker antar kanske att alla vet att vi vill bekämpa rassism och främlingsfientlighet, att vi ser invandrare som en tillgång och inte ett hot och att vi vill göra allt som står i vår makt för att få tillstånd bättre villkor och snabbare integration. Och för att det kanske är så självklart för oss pratar vi inte lika mycket om det som om miljön, den organiserade brottsligheten eller finanskrisen. Även om vi borde!


I förra veckan visade SVD en skrämmande dokumentär om högerextremismens framväxt i Europa och både jag och säkert många med mig blev väldigt chockade och illa berörda över hur rumsrent det i vissa EU-länder blivit att kalla sig fascist eller att stå för främlingsfientliga åsikter. Både i de nationella parlamenten som i EU parlamentet finns det en hel del företrädare för extremhöger grupperingar och många fler har eller försöker infiltrera vanliga högerpartier och därmed påverka politiken. I Italien sitter extremhöger politiker i Berlusconis regering, i Frankrike är de ofta välrepresenterade i lokalpolitiken och ja..i Sverige har ju Sverigedemokraterna gjort allt för att vinna folkets förtroende genom att ändra ytan men inte innehållet av sin invandrarfientliga politik. För att inte tala om andra länders ( bl.a. Iran) eller personers (biskop Williamsson) uttalanden om att förintelsen inte existerat. Och detta kräver definitivt att frågan kommer upp till diskussion, inte minst nu inför EU valet.

I Sverige såg vi bara häromveckan hur den lilla fredliga orten Vännäs blev skakad efter att en grupp gett sig på tiotals flyktingar med stenkastining, våldsamheter och hotfullt beteende. Mer än 70 personer evakuerades till närmaste orten Umeå och såväl invånare som flytingar är fortfarande i chock. Medan många inte ser och kanske inte vill se lyckas främlingsfientliga åsikter och grupperingar vinna allt mer terräng. Faran är att det till slut blir ett accepterat beteende, som kanske till och med leder till en normalisering av ett sådant beteende.


I Rumänien, där jag befinner mig just nu för en blixtvisit har ett diskriminerande beteende mot den romska befolkningen alltid varit mer eller mindre accepterat, vilket nu också verkar ha spridit sig till andra personer med annan hudfärg. Bara igår, på bussen hem från flygplatsen fick min bussgranne, som visade sig vara från Malaysia, erfara hur det är att bli tagen för rom av en person på bussen och bli rätt barskt behandlad. Att vi bägge två var överraskade var det ingen tvekan om, men att alla andra runtomkring inte var det och inte ens så mycket som höjde på ögonbrynen fick mig att verkligen bli orolig. Sådana tendenser får aldrig ignorera eller bagatelliseras och vi bör definitivt tala mer om dem både inför och efter EU valet.

tisdag 19 maj 2009

EU picknick och EU debatter

Det är verkligen roligt att märka att EU kampanjen verkligen har kommit igång. Jag har haft någon EU-relaterad aktivitet varje dag den senaste veckan och så kommer det att fortsätta fram till valet. Jag vet inte om det bara är ett intryck men det känns som om intresset för EU frågorna har ökat och till oss kandidater kommer det in såväl olika frågeformulär som inbjudningar varje dag nu.


Personligen så tycker jag att det är viktigt att inte alltid gå i gamla hjulspår utan att våga prova nytt, inte minst när man skall träffa väljare. I söndags till exempel hade lokalföreningen i Östermalm ordnat en EU picknick i vackra Humlegården där det bjöds på god fika och lite EU frågor i gröngräset. Det var fantastiskt roligt att träffa människor man kanske aldrig skulle ha träffat och ta ner det stora och ibland svåröverskådliga EU på människonivå. Jag önskar nästan att detta skulle vara möjligt även utanför valtider, utbytet mellan vanliga människor (i parken) och politiker får aldrig försämras bara för att det inte är val. Jag fick naturligtvis prata om mina hjärtefrågor också och varför jag tyckte att just dessa var så viktiga att hantera på EU nivå.


Och att just inte blanda nationella valfrågor i EU debatterna verkar vara rätt klurigt för vissa politiker ibland. Partiledardebatten i Agenda i söndags var ett ypperligt exempel på att EU frågor gärna glider över till olika blockangrepp på den nationella politiken. Ungefär detsamma hände också igår när vi debatterade EU frågor i Nynäshman och publiken reagerade direkt med spontana applåder när jag bad moderatorn återgå till EU valet. Annars var det mycket intressanta diskussioner om bland annat finanskrisen och EU's hanterande av situationen samt om miljö och klimatåtgärder. Själv tycker jag att EU har verkligen visat sig vara överraskande handlingskraftig och samsynt gällande de stora insatserna som länderna skall bidra med för att motverka krisen. Eurons vara eller icke vara och den gemensamma valutans inverkan på krisen kom också på tal och det var kul att en Eurovän som jag idag fick vatten på mitt kvarn i bland annat den här artikeln.

Lissabonfördraget var ett annat aktuellt ämne som vi fick debattera och vi som tror på att Lissabonfördraget, trots dess brister kommer att vara en viktig komponent för EU demokratiska utveckling och utvidgning försökte att balansera upp den skrämselpropagandan som förekommer. Nu verkar även Irlands befolkning nu svängt i frågan och en majoritet nu stödjer förslaget. Idag blir det mer EUdebatt, denna gång i Eskilstuna. Rapport följer.

lördag 16 maj 2009

Människohandel i Östergötland

Få som loggat in på Politikerbloggen i veckan har förmodligen kunnat undvika den stormiga debatten som pågått kring sexköp och huruvida den svenska sexköpslagen bör avskaffas eller inte. Jag, precis som många andra som är övertygade över hur verkningsfull lagen faktiskt har varit inte minst i dess koppling mot bromsandet av människohandelsutvecklingen i Sverige, har försökt att dra mitt strå till stacken med flera kommentarer och en debattartikel. Tyvärr så väljer förespråkarna av en liberalisering vända dövörat till så fort en politiker numera talar om ämnet, varför jag tyckte det var riktigt synd att ordföranden för Centerns Ungdomsförbund som initierat hela debatten med att säga sig vilja avskaffa lagen, inte var på plats när justiteminister Beatrice Ask och Eva Carlenfors från Stockholmspolisen talade om ämnet. För bägge dessa personer, som förmodligen tillhör till de mest informerade personerna i Sverige på området kunde bara bekräfta det som jag och många andra som verkligen satt oss i problematiken försökt att nå ut med.Att sexköpslagen faktiskt har fungerat, att Sverige undvikits av människohandelsligor, att prostitution och människohandel är sammankopplade och att är mer traumatiserade kvinnor än lyckliga horor de mött under sina år. Myterna som florerar kring ämnet är dock många och jag kommer nog att behöva ägna åtminstone ett helt blogginlägg för att avliva dem.


Och apropå att informera och svara på frågor kring människohandel. Idag var det dags för det andra seminariet jag hållit i min gamla hemstad Linköping inför EU-valet. Denna gång var temat uteslutande människohandel och till min stora glädje fick jag denna gång uppbackning av Polisens ansvarige för människohandelsfrågor i Östergötland, som berättade om sina erfarenheter på fält. Efter den drygt 80minuter långa föredraget om hur problemet ser ut, vilka offren är, vilka arbetsmetoder människohandlarna använder och hur man jobbar för att få bukt med problemet, kunde han med hjälp av ett konkret fall instämma i den redovisningen jag gjort. Trots att jag hade hört liknande historier förr, var det för mig ännu ett konkret bevis på att prostitution inte är som vilket yrke som helst, att allas insatser behövs för att sprida kunskap om problemet, att minimistraffen måste höjas och att man behöver mer samarbete på området inom EU. Sist men inte minst blev det tydligt att den svenska sexköpslagen, trots dess brister, har varit en viktig anledning till varför människohandelsfenomenet i Sverige inte sett en lika explosionsartad utveckling som i andra länder. Och att en människa, oavsett ursprung, ålder och yrke inte skall kunna köpas och därmed reduceras till en vara.


För övrigt kunde jag med bestörtning notera att just idén om alla människors lika värde är långt ifrån att existera i Ryssland, där man idag med våld och massarresteringar slog ner en fredlig demonstration mot diskriminering av homosexuella. Att sätta sig själv över andra människor och säga att de förtjänar det ena eller andra för att de är prostituerade, homosexuella, svarta, handikappade, gamla, fattiga eller av fel kön är för mig ofattbart - och att detta sker under hela världens ögon i världens till yta största land är både allvarligt och oroväckande. Ägna det en tanke när den påkostade Melodifestivalen börjar, som skall visa hela världen hur väl den nya, rika, "jag-behöver-ingen" Ryssland har lyckats .

onsdag 13 maj 2009

Grunden till allting

Idag hade jag förmånen att prata inför en fantastisk samling människor i Järfälla som hade bjudit in mig för att berätta om min bakgrund och varför jag brinner för EU-frågorna. Mötet blev väldigt personligt, inte minst då jag kände att den jag är och de frågorna jag driver är så nära sammankopplade med min bakgrund, mitt studieval, mitt yrkesval och inte minst de grundläggande värderingarna jag står för.


Inte förrän i slutet uppmärksammade min värd med sann glädje att jag hade byggt i stort sett hela min presentation kring principen om det unika, okränkbara och ovärderliga människovärdet. Att just människovärdet står i centrum för mig när jag talar om människohandelsproblemet, eller varför det är positivt att vi i Sverige inte anser att det är ok att köpa en annan människas kropp, är en sak. Men faktiskt så har just synen på människovärdet också gjort att jag är så engagerad i demokratifrågor och tycker att vi som har den förmånen att leva i ett fritt och demokratiskt land, har en skyldighet att hjälpa de som idag lever under förtryck. Och på det temat har Newsmill också publicerat en artikel som jag tillsammans med Holger Gustavsson skickade in.


Jag kanske är påverkad av mitt bakgrund i en diktatur, eller att jag faktiskt daglig-dags ser hur mycket demokratistöd faktiskt kan åstadkomma i det lilla men i slutändan tror jag att det alltid handlar om grundläggande värderingar. Och apropå värderingar, förvaltarskapstanken är ju central för vår miljöpolitik, men det var roligt att just Euronews uppmärksammade en liten skola i Sverige som var ett föredöme när det gällde att "plantera" hela iden med förvaltarskap, hållbarhet och miljötänkandet hos förskolebarn. Att införliva dessa fundamentala idéer hos barn kommer precis som i mitt fall kunna leda att även de bär med sig denna synsätt i allt de gör framöver och blir deras "grund till allting".

måndag 11 maj 2009

EU - Ryssland och länderna i deras närområde

Idag har större delen av dagen ägnats åt ett sextimmarsseminarium med temat "I gränslandet mellan EU och Ryssland - Georgien, Ukraina och Moldavien". Eftersom jag jobbar med två av dessa tre länder kände jag att det var intressant att höra experter från bl.a. Europarådet, Europeiska Kommissionen, Utrikespolitiska Institutet och Svenska Helsingforskommittén diskutera det känsliga läget som dessa länder befinner sig i.

Det var mycket faktaspäckade föredrag som varvades med personliga upplevelser och reflektioner men det som jag bar mest med mig därifrån var känslan av att dessa länder, mer än någonsin måste känna att vi ser dem som en del av den europeiska gemenskapen. Inte bara för att de territoriellt tillhör Europa, utan för att de både kulturellt, historiskt och ideologiskt är en del av vår världsdel. Uppdelningen mellan öst och väst som så länge känntecknat Europeisk politik måste verkligen komma till sitt slut och någonstans måste även vi sluta behandla dessa länder som andra klassens medborgare och börja se dem som en fullvärdig del av Europa. Personligen tycker jag att det är av yttersta betydelse att EU ger tydliga klartecken att ett medlemskap skulle definitivt vara möjligt om Köpenhamnkriterierna uppnåddes och att konkret stöd i denna riktning skulle kunna ske.


I samband med det Östra partnerskapet som signerades i förra veckan, ville vissa länder bland annat omformulera frasen "Europeiska länder" och istället ha "Östeuropeiska partner". Detta för att därmed inte känna sig "tvungna" att en dag behöva legitimisera deras ambitioner om ett medlemskap Likaså poängterades det gång på gång att det östra partnerskapet inte alls var vägen in till EU. Min fråga är bara, varför inte? Tillhör inte dessa länder Europa, skulle de inte, precis som kandidatlandet Turkiet visst kunna uppfylla de krav som ställs på ett medlemskap, även om det nu sker om många år? Jag tror att det är farligt att skicka ut signaler där man förhalar ett konkret svar på möjligheten att en dag kunna ansluta sig EU, eller att stödja deras demokratiska reformer. Den nya Vitrysslandspolitiken är ju onekligen ett stort frågetecken i det avseendet.


För att inte tala om det svenska förhållningssättet, nu här senast från Telia som investerat miljardbelopp i ett projekt i Europas sista diktatur, pengar som på grund av den rådande affärsklimatet, direkt kan hamna i den korrupta statsapparatens fickor. Något som dessutom är mer allarmerande är följande citat från dagens artikel på temat i SVD:

“I de här länderna finns en officiell sanning och en verklig sanning. Den officiella är att det krävs domstolsbeslut för att säkerhetstjänsten ska kunna använda näten för att avlyssna. Den verkliga är att alla telekombolag måste installera en teknik som gör det möjligt för dem att avlyssna utan att det märks."

Telia borde ha dessutom vetat bättre än att svara: “Vi tar aldrig politisk ställning. Vi går in i ett land för att vi ser att det finns affärsmöjligheter för oss och att vi kan bedriva affären på det sätt som vi vill bedriva vår verksamhet. Men vi engagerar oss inte politiskt.”

Detta är beklagansvärt, speciellt från ett svenskt företag, som skapades i ett land som bygger på demokrati och respekten av mänskliga rättigheter. Borde inte deras affärer utomlands vilja stå för samma principer?

lördag 9 maj 2009

Grattis Europa!

Idag firas Europadagen runtom på vår kontinent. Jag vet inte hur många som tänkte på just det imorse, men för mig har denna dag alltid varit väldigt speciell. Kanske var det för att min uppväxt i fem europeiska länder gjort det lite svårare att komma ihåg och fira de olika nationaldagarna, eller för att jag ibland har lättare att identifiera mig som Europé. Det är nog också därifrån mitt brinnande engagemang för Europa kommer och jag slutar aldrig förvånas och bli lite stolt över den fantastiska mångfalden på vår kontinent.


Naturligtvis kan man en dag som denna, där vi egentligen firar det första steget som togs för dagens EU, inte heller blunda för de stora utmaningarna vi står inför, både inom och utanför Unionen. Och det är nog där som min tro på Europa kommer in, för bara några generationer sedan levde människorna mitt i ett ödeläggande, blodigt krig, bland ruiner och slagfält. Och precis som då, tror jag att vi även idag kan klara av de utmaningar vi står inför - klimatet, finanskrisen, den organiserade brottsligheten, asyl och flytingfrågor - om vi jobbar tillsammans.


Trots våra olikheter önskar vi oss alla innerst inne en likanande framtid för oss och våra barn och EU kan bli en garant för denna trygghet, både inom och utanför Unionen. Just trygghet var ju annars devisen vid dagens valupptakt som firades med riktigt bra tal och musik i centrala Stockholm. Europa och EU står från och med idag officiellt i rampljuset under de närmaste veckorna och ingen skulle vara gladare än jag.

Vår två-bokstaviga femtionåring har hunnit med mycket, men mycket återstår. Just idag tänker jag dock fira det som har varit bra och säga ett stort Grattis Europa!

PS: Det var förresten verkligen inte en dag för tidigt att partistyrelsen tog ställning i frågan om en ny Euroomröstning

fredag 8 maj 2009

Händelserika dagar - inte bara i EU

De senaste 48 timmarna har snarare känts som 148 eftersom så mycket har hunnit hända. Många webbinsändare och en publicerad debattartikel blev det i samband med att Centerns Ungdomsförbund ville avskaffa sexköpslagen och en artikel om EU:s förhållande till Vitryssland står också på tur hos två tidningar. Ett tilltänkt pressmeddelande med anledning av EU:s kontroversiella inbjudan till en diktator till det Östliga Partnerskapet blev gårdagens inlägg på bloggen. Samtidigt har den Tjekiska senaten som tur är röstat JA till Lissabonfördraget och nu återstår "bara" presidentens underskrift för att landet officiellt skall ha ratificerat dokumentet.


Igår röstade dessutom Europaparlamentet ja det så kallade "asylpaketet" som var väldigt efterlängtad hos många som vill ha bättre samordning och bättre, mer likartade mottagandevillkor i alla medlemsländer. Ledamöterna krävde också ökad solidaritet mellan medlemsländerna när det gäller att hantera mottagandet.

Asylpaketet innehåller fyra delar varav den första behandlar mottagandevillkoren och där Europaparlamentet nu vill att de asylsökande bör garanteras boende, mat, kläder, tillgång till vård, finansiellt stöd, rätt att röra sig fritt och möjlighet att arbeta. Särskild hänsyn skall även tas till minderåriga, ensamkommande barn, gravida kvinnor och tortyroffer.


En annan del i asylpaketet handlar om Dublinförordningen, som reglerar vilket medlemsland som ska pröva en asylansökan. Ledamöterna ville se större solidaritet mellan medlemsländerna dels när det gäller att bistå varandra med experthjälp, dels när det gäller att ta emot människor som har beviljats asyl i ett annat medlemsland. Som det är idag är antalet asylsökare mycket stora i vissa länder och marginella i andra, mestadels beroende på det geografiska läget eller den demografiska situationen. Därför vill man nu införa ett system som möjliggör omplacering av personer inom Unionens medlemsländer. Detta är naturligtvis är en krävande uppgift och vi måste dels vara vaksamma om att länderna verkligen är beredda att verkligen ta emot asylsökanden, men också kan garantera de ett värdigt mottagande och en reell chans till ett nytt liv i det nya samhället.

Ett annat steg i rätt riktning har varit att parlamentet inom ramen för Eurodacförordningen, som innehåller bestämmelser om databasen för fingeravtryck från asylsökande, bestämt att medlemsländerna skall radera de uppgifter som finns i databasen när dessa inte längre behövs. Personligen tycker jag att hela fingeravtryck systemet påminner mer om identifiering av brottslingar än mottagande av människor i nöd, men med tanke på antalet papperslösa som anländer är kanske detta den mest praktiska lösningen.


I paketet röstades också om ett förslag om en ny europeisk byrå för samarbete i asylfrågor som är tänkt att bidra med experthjälp och stöd till medlemsländerna, särskilt de länder som tar emot stora mängder asylsökande. Detta känns för mig som kärnan i ett bättre fungerande samarbete kring mottagningsproceduren, även om jag är något rädd att ett enda centralt organ i frågan kommer att ha svårt att agera snabbt nog för att förhindra att människor hamnar i samma typ av överfulla, undermåliga mottagninscentraler som idag.

Turerna kring asylpaketet är dock inte på långa vägar inte över och frågan väntas återkomma under det svenska ordförandeskapet.

torsdag 7 maj 2009

Hårdare krav på demokrati inför det Östliga Partnerskapet


Idag inleddes det Östliga Partnerskapet vid EU-toppmötet i Prag och sex nya länder kommer få ett närmare samarbete med EU. Även den auktoritära vitryska presidenten Aljaksandr Lukasjenka har fått en personlig inbjudan från EU:s ordförandeland Tjeckien, vilket väckt stor besvikelse hos såväl EU-ledare som den vitryska oppositionsrörelsen.

EU borde ha ställt hårdare krav på att Vitryssland implementerar verkliga reformer gällande demokrati och mänskliga rättigheter innan ett närmare samarbete inleds. Det Östliga Partnerskapet skulle ha varit ett optimalt tillfälle att visa på en ledare som tar avstånd från EU:s mest grundläggande demokratiska principer, inte heller är välkommen till förhandlingsbordet.


Det känns långt ifrån naturligt att ledaren för ett land som anses vara Europas sista diktatur blir inbjuden till ett EU-toppmöte och det finns en fara att EU:s nya Vitrysslandspolitik ger oförtjänt legitimitet till den vitryska regimen. Att värna om demokrati och mänskliga rättigheter är en av EU:s främsta uppgifter men de senaste månaderna har unionens nya strategi varit att istället uppmuntra Vitryssland till demokratisering genom tillfälligt lindrade sanktioner. Från vitrysk sida har man dock hittills svarat med endast kosmetiska förändringar samtidigt som man fortsätter att förtrycka de demokratiska krafterna i landet.

I Vitryssland är yttrandefrihet, föreningsfrihet och rätten till fria och rättvisa val bara formulerade ord på papper och EU måste ställa villkor på verklig implementering innan man påbörjar ett partnerskap.


Fortfarande förnekas organisationer och politiska partier föreningsfrihet och har allt svårare att verka. Det senaste exemplet är det kristdemokratiska partiet BCP som fått avslag på sin registreringsansökan och som därmed inte lagligt kan verka i landet. Detsamma har hänt många andra partier och organisationer sedan paragraf 193 § i Vitrysslands brottsbalk, som gör det olagligt att arbeta i en icke-registrerad organisation, trädde i kraft.

Det är helt oacceptabelt att det fortfarande finns ett europeiskt land som inte tillämpar föreningsfrihet och som hotar, misshandlar och förtrycker de som kämpar för demokrati. Trycket från EU i detta fall måste bli större, inte mindre!

tisdag 5 maj 2009

Viktiga datum för Europa

Denna vecka kommer två viktiga möten äga rum som till stor del kommer att påverka både EU:s och (Öst)Europas framtid. Det ena, som ägen rum den 6 maj, avgör om det omtalade Lissabonfördraget (som jag tidigare skrivit om här i bloggen) kommer att vara ett steg närmare ett införande i hela Unionen eller om det kommer att behöva begravas för gott.

Politiska experter och politiker från de 24 länder som redan godkänt fördraget kommer nog sitta som på nålar för att se om det Tjekiska senaten till slut kommer att ge sitt godkännande och om den EU-negativa presidenten till slut kommer att skriva under ratificeringen eller inte. Utgången är på intet sätt självklar och det förmodligen att vara rätt små marginaler åt båda hållen. På ett sätt tycker jag verkligen att det känns tråkigt att så få människor kan sätta käppar i hjulen för något så viktigt och som så många ändå godkänt. Lissabonfördraget är inte ett perfekt förslag, men det är trots allt tusen gånger bättre än det nuvarande Nicefördraget och ur demokratisk synpunkt definitivt ett steg i rätt riktning.


Veckans andra viktiga möte kommer att hållas i sambandet med EU-toppmötet den 7 maj då det Östliga Partnerskapet, som Sverige varit med och tagit fram kommer att lanseras. Intressant är dock att många regeringschefer avböjt att komma, inte minst då det har funnits en del kontroverser på att man bjudit in Vitrysslands diktator Lukasjenka till mötet. Varken Frankrike, Storbritannien eller Spanien kommer att representeras av sina statsöverhuvuden och även från de sex östländerna som avses i partnerskapet är det inte givet att personer på högsta nivå kommer att delta.


Från just Vitryssland kommer man att skicka en representant på rätt låg nivå, den rätt okända vice premiärministern Vladimir Semashko som inte ens på hemmaplan är en känd profil. naturligtvis är dessa toppersoners uteblivande en tydlig protest mot varandras agerande (vissa EU ledare uttalade sig tydligt emot Lukasjenkas närvaro - och Lukasjenka svarade med att skicka en okänd som ett tecken på hur viktigt han värderar mötet). Oavsett deltagare så tycker jag att det viktigaste trots allt förblir att man i samband med mötet håller fast och är tydlig med kraven på demokrati och mänskliga rättigheter som utgångspunkt för alla former av samarbete med EU. Och med tanke på hur den Vitryska regimen har agerat de senaste månaderna så känns det allt förutom självklart att de skall delta överhuvudtaget - även med en okänd vice-minister.

söndag 3 maj 2009

Miljödebatt med överraskande upptäckter

Igår anordnade den fristående organisationen Klimataktion en miljödebatt inför EU-valet på Stora Torget i Uppsala. Vi var fem kandidater från olika partier som deltog, däribland de redan sittande Europaparlamentarikerna Carl Schlyter (Mp) och Christoffer Fjellner(M).


Då det var min första riktiga debatt på miljöområdet, hade jag försökt att förbereda mig så väl som möjligt, inte minst då det kändes som en ära att företräda Anders Wijkmans parti. Hade också fått för mig att debatter nog kunde bli lite mer av dueller de olika representanterna emellan, vilket jag egentligen var mest orolig över.

Trots mina farhågor gick dock allt över förväntan, och jag hoppas att även de cirka trettiotals personerna som lyssnade tyckte likadant. Det som dock överraskade mig mest var att den rätt frispråkiga och annars rätt kritiska miljökämparen Carl Schlyter, gav sig på våra allianskollegor från såväl Centern som Moderaterna, men inte på oss (och därmed Anders Wijkman).


Till en början kanske det känns märkligt och rent av negativt att en "politisk motståndare" från Miljöpartiet tycker att vi har en rätt bra politik, men egentligen tycker jag att vi på något sätt bör vi se det som något positivt.

För det är väldigt bra att vi är samstämta när det gäller just gräns- (och partiöverskridande) problem som miljö, men också människohandel, jämställdhet m.m. Det gäller att alla då drar åt samma håll för att få större genomslagskraft. Eftersom jag tidigare jobbat mycket med människohandel, har jag sett att vi från Sverige generellt kan hitta gemensamma nämnare över partigränserna i Europaparlamentet, även om vi i vår nationella politik skiljer oss mycket åt.


Nu tror jag också att vi även gällande miljöarbetet inom EU skiljer oss åt från miljöpartiet, speciellt eftersom de är EU negativa medan vi tror att det bästa sättet för Sverige att påverka miljöpolitiken är genom EU. Men samtidigt uppmärksammar vi trots allt samma problem: att utstläppskraven är för lågt satta, att alla utsläppsrätter bör auktioneras ut och inte ges bort, att vi bör skapa fler möjligheter med godstrafik på räls, att vi bör ha individuella fiskerätter istället för nationella m.m. Och när man väl kommit över den intiella chocken och tänkt efter, är det i alla fall i mina ögon definitivt något som inte alls är så tokigt. För som det ser ut idag behöver klimatet anhängare från alla partier, alla länder och alla medborgare.