"Alla gånger jag sålde sex var som en upprepning av våldtäkten, men skillnaden var att jag ändå kände att jag hade lite kontroll över situationen. Jag antar att det blev som en form av beroende. Fast jag tror inte jag riktigt ansåg hur mycket det skadade mig psykiskt"
"Jag visste inte vem jag var längre. Jag förknippade mig själv så stark med prostitutionen. Det var vad jag var. Jag var en hora, och om jag inte var det längre, vem var jag då? Jag visste inte vem Therese var"
"Att ta kontakt med männen blev ett sätt att straffa mig själv. Det var svårt att sluta. Jag visste inte hur man kunde göra istället för att göra illa mig själv. Dagarna efter att jag hade varit med någon var värst. Ibland upprepades allt hela tiden, i huvudet. Jag kunde inte koncentrera mig, jag hörde bara deras röster och andetag."
"Jag hade en del av min personlighet som andra såg: min familj, vänner, folket i stallet och alla andra. Där fungerade jag bra, jag var glad, duktig och skötsam. Den andra delen, den syntes inte. Jag låtsades inte om något. Jag tror inte att någon alls hade kunnat säga att de trodde att jag mådde dåligt. Jag kunde vara jätteglad , ha roligt med mina kompisar och en timme senare, så fort jag blev ensam kunde jag ligga i fosterställning i sängen och tro att jag nästan skulle dö av ångest"
"Jag var inte värd mer. Jag trodde att jag behövde det. För att överleva. För att visa att jag fanns"
Citaten är minst sagt slående och även faktumet att hon beskriver sin situation på ett liknande sätt som många andra som varit i hennes sits. Den gemensamma utsattheten, självföraktet som kommer i ensamheten, våldet, skammen, behovet av bekräftelse och känslan av att inte vara värt någonting. Det är en stark och skrämmande berättelse och alla de som tror på myten av den lyckliga horan borde läsa den. Om de vågar.
Inlägg
Caroline Engvalls bok "14 år till salu" låter som en väldigt stark, tänkvärd och omskakande historia. Det hon beskriver verkar sätta fingret på många viktiga punkter, att först bli våltagen, och att sedan indoktrineras och intala sig själv till att detta är det enda hon duger till. Det är tragiskt, men det säger väldigt mycket om hur snedvriden synen på sexualitet hos vuxenvärlden och hur detta påverkar dem som är väldigt unga. Jag blir alltid beklämd när jag hör eller ser sådant här. De män, (och ibland kvinnor) som bidrar till sådant här genom att tvinga en ung flicka eller pojke med sexuellt våld förstår liv på det grövsta sätt. Lika beklämd blir jag över hur även massmedia i sin tur bidrar med sin abnorma sexuella exploatering och upphausade sexfixering, samt hårt satta skönhetsideal. Det är inte konstigt då att många unga mår dåligt. Inte minst flickor.
SvaraRaderaDen här fickan hade sålt sig till medelålders män. Det är skamligt att medelålders män utnyttjar unga på det där sättet. Det här är sexuellt utnyttjande, och våldtäkter av grövsta slag.
Eftersom jag själv befinner mig mitt i livet och är man, dessutom av medelklass, ser jag det som en av mina många uppgifter att bekämpa sådant utnyttjande. Därför försöker jag så gott jag kan bl.a. utbilda mig mer i sådana här frågor, så att jag kan bidra till att bekämpa övergrepp så gott det går. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Sexualitet och sex är varken skamligt eller fult. Det kan vara underbart och helt fantastiskt....under förutsättning att det inte handlar om sexuellt utnyttjande av minderåriga, av tonåringar, våldtäkter av barn, ungdomar eller vuxna, misshandel och tvång av olika slag. Varje sunt tänkande människa borde inse var gränserna går när det gäller detta. Därför är en inre moral som man riktar inåt mot sig själv och det egna beteendet som vuxen lika viktig som att man är uppmärksam på sin omgivning. Den här inre moraliska väktaren är lika viktig oavsett om man är religiös, agnostiker eller ateist, man eller kvinna. Det handlar om att använd allmänt sunt förnuft.
Den här boken som du lyfter fram här, Adina, låter väldigt läsvärd, och jag hoppas att fler kommer att läsa den. Det tänker jag göra. Det skadar inte at bli påmind om obehgliga sanningar, så att man själv kan göra det man kan för att sprida kunskapen vidare för att motverka fler övergrepp.
Anders Moberg.