I förra veckan visade SVD en skrämmande dokumentär om högerextremismens framväxt i Europa och både jag och säkert många med mig blev väldigt chockade och illa berörda över hur rumsrent det i vissa EU-länder blivit att kalla sig fascist eller att stå för främlingsfientliga åsikter. Både i de nationella parlamenten som i EU parlamentet finns det en hel del företrädare för extremhöger grupperingar och många fler har eller försöker infiltrera vanliga högerpartier och därmed påverka politiken. I Italien sitter extremhöger politiker i Berlusconis regering, i Frankrike är de ofta välrepresenterade i lokalpolitiken och ja..i Sverige har ju Sverigedemokraterna gjort allt för att vinna folkets förtroende genom att ändra ytan men inte innehållet av sin invandrarfientliga politik. För att inte tala om andra länders ( bl.a. Iran) eller personers (biskop Williamsson) uttalanden om att förintelsen inte existerat. Och detta kräver definitivt att frågan kommer upp till diskussion, inte minst nu inför EU valet.
I Sverige såg vi bara häromveckan hur den lilla fredliga orten Vännäs blev skakad efter att en grupp gett sig på tiotals flyktingar med stenkastining, våldsamheter och hotfullt beteende. Mer än 70 personer evakuerades till närmaste orten Umeå och såväl invånare som flytingar är fortfarande i chock. Medan många inte ser och kanske inte vill se lyckas främlingsfientliga åsikter och grupperingar vinna allt mer terräng. Faran är att det till slut blir ett accepterat beteende, som kanske till och med leder till en normalisering av ett sådant beteende.
I Rumänien, där jag befinner mig just nu för en blixtvisit har ett diskriminerande beteende mot den romska befolkningen alltid varit mer eller mindre accepterat, vilket nu också verkar ha spridit sig till andra personer med annan hudfärg. Bara igår, på bussen hem från flygplatsen fick min bussgranne, som visade sig vara från Malaysia, erfara hur det är att bli tagen för rom av en person på bussen och bli rätt barskt behandlad. Att vi bägge två var överraskade var det ingen tvekan om, men att alla andra runtomkring inte var det och inte ens så mycket som höjde på ögonbrynen fick mig att verkligen bli orolig. Sådana tendenser får aldrig ignorera eller bagatelliseras och vi bör definitivt tala mer om dem både inför och efter EU valet.
Inlägg
Du har så rätt...som vanligt, Adina. Jag såg också den där tv-dokumentären om högerextremismens frammarsch. Det är väldigt obehagligt. Det är som om vi gång på gång glömmer bort att vi alla är vanliga människor med ett gemensamt, historiskt ursprung som just människor.
SvaraRaderaFör ett par veckor sedan gratulerade jag en 21-årig romsk tjej som jag har undervisat på hennes födelsedag, vilket gjorde henne väldigt glad. När den här bosnisk-romska tjejen tog studenten i juni 2007 blev jag inbjuden både till mottagningen utanför den gymnasieskola där hon hade gått, och till den efterföljande festen. Det var en upplevelse. Jag förstod att jag var en ärad och uppskattad gäst bl.a. just för att jag såg dem som lika mycket medmänniskor som mina vanligt svenska grannar, och behandlade dem väl, trots omgivningens syn.
Tyvärr finns det en skrämmande främlingsfientlig populism både på den vänstra som den högra politiska skalan. Det märks så tydligt ibland...skrämmande tydligt. Inom vänsterfalangen florerar en flagrant antisemitism, som ibland gör sken av att "bara vara kritik av Israels politik", men som ofta går över i rent judehat, och kritik mot judars existens och Israels existens som hat. Det hatet är även utbrett bland många hårdföra muslimer, men även bland kommunister bland annat och vissa djupt röda socialdemokrater eller anarkister. Lika stark antisemitism finns bland Sverigedemokrater, vissa moderater, kommunens väl, Skånepartister och liknande. Tragiskt.
Antisemitismen kombineras även med en grov och schablonartad islamofobi, vilket är lika illa, ett hat och förakt mot afrikaner, "apajävlar", romer, "gulingar", de där öststatsgangstrarna och öststatshororna, mindre vetande iranier, smutsiga turkar, och allt vad de nu kan komma på. Detta är illa...riktigt illa.
Nationalism är bra och sunt. Vi måste kunna värna om våra länder och vår kultur, men vi glömmer alldeles för ofta att våra olika kulturer aldrig är statiska eller oföränderliga. Vi människor har alltid lärt av varandra och tagit intryck av varandra. Italiensk kultur idag 2009 är inte riktigt den samma som för t.ex. 200 år sedan, inte heller svensk kultur jämfört med 1809. Det är stor skillnad. Visst finns de nationella särdragen där, det ska man inte förneka var gäller attityder och temperament t.ex., men ändå finns det så mycket under ytan som vi inte får glömma bort att ta hänsyn till. Oavsett kultur, religion, socialgrupp, politisk hemvist eller hudfärg så är vi människor kort och gott. Om man ser på vår hudfärg så är det inte mer än 0,2% i vår gemensamma mitokondrie-DNA som skiljer oss människor åt vad gäller vilken hud- eller hårfärg vi får. Oavsett om vi har svart hud och svart hår, blont hår och blå ögon, eller ljusbrun hud med brunt hår och gröna ögon t.e.x. så har vi samma mänskliga värde.
Mannen som härom dagen fällde den där kommentaren i Nynäshamn har så rätt, så rätt. Inom politiken lika väl som i vår skilda vardag som människor, invånare och medborgare så får vi aldrig glömma vårt gemensamma mänskliga värde.
Anders Moberg