onsdag 27 januari 2010

Främlingsfientlighet i Europa

Egentligen hade jag velat skriva detta redan för en vecka sedan efter att ha närvarat på ett fantastiskt seminarium om den ökande främlingsfientligheten och högerextremismen i Europa. Seminariet som hölls av Fores, en tankesmedja som är väldigt aktiva inom för mig väldigt intressanta ämnen, hade bjudit in en av mina favoritskribenter Lisa Bjurwald som tidigare jobbat på DN och bland annat skrivit bra artiklar om utvecklingen i Belarus.

Nu var dock ämnet inte knuten till den demokratiska situationen i Östeuropa utan till den skrämmande utvecklingen av högerextremism och främlingsfientlighet både i gamla och nya EU-medlemsländer. Högerextremistiska partier som Italiens Lega Nord, har de senaste åren blivit lika rumsrena som alla andra partier i landet och ingen verkar tycka det är något konstigt att ett öppet högerextremistiskt parti både sitter i regeringen och propagerar för en politik som skulle få många Sverigedemokrater att verka som snälla nybörjare.


Jag vet inte riktigt hur och när det plötsligt blev allmänt accepterat och till och med väldigt attraktivt i vissa länder att skandera rassistiska och ultranationalistiska slagord, att bilda militärliknande och våldsamma grupperingar som Hungarian Guard i Ungern men någonstans gick det fel. För mindre än tio år sedan valde Europapolitiker fortfarande att inte ens åka hiss med den ökände franska partiledaren Le Pen men nu verkar de högerextrema i Europaparlamentet ha blivit både fler och mer accepterade även där. Bara i Ungern röstade 15% av väljarna på det högerextrema partiet Jobbik i senaste EU-valet.Precis som under Nazi-Tyskland verkar dess anhängare i organisationen Hungarian Guard patrullera gatorna i uniformer, skanderar rasistiska meddelanden och ger sig inte sällan på att misshandla, bränner ner hus och döda romer. Detta kanske är det mest våldsamma exemplet men strömningarna är liknande i flera andra EU-länder. Och Sverige är inte direkt ett undantag.


Nu verkar de högerextremistiska grupperna dessutom ha påbörjat ett samarbete vilket verkligen verkar tillräckligt skrämmande för den framtida utvecklingen. Men vad kan man då göra? Enligt Lisa Bjurwald som har fördjupat sig i ämnet verkar det framför allt handla om att skapa en stark anti-rasistisk folkrörelse som man gjort i Tyskland och Storbritannien som skall kunna stå emot att dessa strömningar växer sig starkare och blir mer legitima. Och så ska man börja slå hål på de många lögner, myter och felaktiga uppgifterna som de högerextrema rörelserna har med sig. Vi som olikt romer, invandrare, muslimer och homosexuella ännu inte ännu hamnat på deras minuslista måste också ta debatten, och helst snarast.

PS förresten ställde en kvinna i publiken en smart fråga om varför högerextremism kallas för just "höger"extremism...när många av deras idéer är ofta lika mycket vänsterextrema som höger. Nytt begrepp behövs kanske?

lördag 16 januari 2010

Kontraster


Det känns kluvet att inleda detta inlägg med en semesterbild som utstrålar lugn, harmoni och värme och inte samtidigt inte tänka på paradisön Haiti som numera snarare är ett helvete än ett turistparadis. Det är dock samtidigt lustigt, och det vid alla katastrofer, att livet runtom i världen, även på liknande platser som Haiti fortsätter som om ingenting hänt. I Egypten, där vi spenderade en vecka med att bara njuta av solen, stranden och fiskarna i vattnet verkade de flesta hellre vilja diskutera de påstridiga gatuförsäljarna än det som hade hänt, trots att alla rum var utrustade med kabeltv och nyhetskanaler som BBC och CNN. Och visst är det så ibland att man under semestern vill lämna sitt allvarliga liv bakom sig, stänga ut resten av världen och bara för en stund försvinna i en tvåsamhet, eller i familjen, skylla på maktlösheten i att agera från en främmande plats och blunda. Samtidigt blir man tvungen att öppna ögonen, och det med besked när man väl landar hemma igen.

De senaste dagarna har även vi försökt att återanpassa oss till livet här och jag har plöjt genom en veckas SVD och läst ikapp om det som hänt både i Sverige och utomlands. Fortfarande väntar ungefär 120 nyhetsbrev från Europa på att jag skall hinna med dem också. Men nu åter till de två veckorna som inlett 2010.


Katastrofen i Haiti kommer utan tvekan att prägla nyhetsrapporteringarna för en bra tid framöver och många med mig känner säkert en genuin sorg över de människoöden som drabbats så hårt. Enkla lösningar finns dock tyvärr inte för att mildra den totala förödelsen. Och ännu mer orättvis känns faktumet att Haitis befolkning mer eller mindre alltid befunnit sig i ogynnsamma situationer; från att ha blivit använda som slavar av de kollonialiserande fransmännen till att ha fått leva under förtryckande regimer kantade av korruption, militärrevolter, extrem fattigdom och exploatering. Min enda förhoppning är att denna katastrofs omfattning kommer att göra att världens hjälpinsatser kommer att vara så stora att de så småningom kommer att få landet på fötter igen, och kanske starkare än på länge. Det förtjänar Haitierna verkligen!


Hemma i Europa verkar nyhetsflödet ha präglats av att Spanien tagit över ordförandeskapet och riktat sig in på att bekämpa terrorismen, skapa nya jobb och förbättra relationerna med Kuba, onekligen ett kontroversiellt beslut för många andra medlemsländer. De nya EU-kommissionärerna har fått visa vad de går för i tuffa utfrågningar från Europaparlamentet och den nya höga representanten för utrikesfrågar Ashton har förvånat många genom att visa på tydlighet,kunnande och raka svar ( i allt förutom Irakfrågan).

Imorgon är det val i det största landet i Östeuropa, Ukraina, som för fem år sedan gav världen hopp om demokrati och reformer vid den Orangea Revolutionen. Nu verkar den dåvarande, för bl.a. valfusk avsatta Rysslandsvänlige presidenten, Jusjtjenko få en comeback och leder opinionsmätningarna. Presidenten Janukovitj opinionssiffror har dalat under en längre period och inte ens premiärministern Julia Tymosjenko: s stöd än inte längre vad det en gång varit. För många interna stridigheter de två ledarna emellan, personanklagelser och ömsesidiga beskyllningar har under en lång tid lamslagit den interna politiken, samtidigt som den ekonomiska och energikrisen har lett landet väldigt nära en ekonomisk kollaps. Och som vinnare framstår den enda tunga oppositionskandidaten Jusjtjenko vars tidigare synder nu verkar vara glömda. Att istället för någon ny satsa på en av de tre som alla på något sätt visat sig vara olämpliga att leda landet är i mina ögon dock ett farligt och riskfyllt beslut.

fredag 1 januari 2010

Happy New Year!

När jag var liten minns jag att min morfar alltid spelade Abbas "Happy New Year" på nyårsafton, en dag som under min uppväxt var den kanske trevligaste och mest spännande kvällen under hela året. Jag fick sitta uppe sent och för en gångs skull visade de roliga program på den statliga TVn fram till midnatt då det var dags att skåla med en liten gnutta champagne. Jag gillar fortfarande nyårskänslan, kanske för att det är ett perfekt tillfälle att se tillbaka på det gångna året och alla de bra saker som faktiskt hunnit hända, samtidigt som det kommande året fortfarande är ett oskrivet blad. I medierna är det dock tyvärr alltför stort fokus på det dåliga som skett, alla katastrofer, krig och attentat. För någon dag sedan såg jag Rapports återblick och det var inte mycket positivt man hade att säga om 2009.


Delvis kan jag förstå det, det som oftast präglar nyheterna är just rapporter om en värld som är våldsam, inhuman och materialistisk, där de morala och sociala värderingarna sällan syns. Mitt i allting är det dock viktigt att man kommer ihåg att ingenting någonsin bara är svart (eller vitt) utan en bred skala av grått, som J brukar säga. Och just när ännu ett år passerat, vore det kanske inte så dumt om vi alla försöktes minnas de positiva händelserna som varit och försöker lägga de negativa bakom oss.

Personligen hade jag mycket att vara tacksam över i 2009, jag fick uppleva mycket nytt i min roll som politiker, fick ett överväldigande förtroende i form av ett deltagande i ett EU val, fick resa och möta spännande människor, lära mig nya saker och hälsa på släkt och vänner. Jag är tacksam över en underbar familj som har hälsan och orken i behåll och tillräckliga förebilder i form av mina nära och kära. Att dessutom en av våra efterlängtade önskningar verkar att vara på god väg att uppfyllas gör det hela bara bättre.


Så ni som läser, ta en stund och gå genom det positiva från 2009 och se med ett öppet och hoppfullt sinne på det nya året som precis börjat. Vem vet, det kanske bli ett av de bästa någonsin? Happy New Year!

PS tack J&E för ett jättetrevligt nyårsfirande i det vackra och artistiska Norrköping och de härliga vinterpromenaderna.