onsdag 27 januari 2010

Främlingsfientlighet i Europa

Egentligen hade jag velat skriva detta redan för en vecka sedan efter att ha närvarat på ett fantastiskt seminarium om den ökande främlingsfientligheten och högerextremismen i Europa. Seminariet som hölls av Fores, en tankesmedja som är väldigt aktiva inom för mig väldigt intressanta ämnen, hade bjudit in en av mina favoritskribenter Lisa Bjurwald som tidigare jobbat på DN och bland annat skrivit bra artiklar om utvecklingen i Belarus.

Nu var dock ämnet inte knuten till den demokratiska situationen i Östeuropa utan till den skrämmande utvecklingen av högerextremism och främlingsfientlighet både i gamla och nya EU-medlemsländer. Högerextremistiska partier som Italiens Lega Nord, har de senaste åren blivit lika rumsrena som alla andra partier i landet och ingen verkar tycka det är något konstigt att ett öppet högerextremistiskt parti både sitter i regeringen och propagerar för en politik som skulle få många Sverigedemokrater att verka som snälla nybörjare.


Jag vet inte riktigt hur och när det plötsligt blev allmänt accepterat och till och med väldigt attraktivt i vissa länder att skandera rassistiska och ultranationalistiska slagord, att bilda militärliknande och våldsamma grupperingar som Hungarian Guard i Ungern men någonstans gick det fel. För mindre än tio år sedan valde Europapolitiker fortfarande att inte ens åka hiss med den ökände franska partiledaren Le Pen men nu verkar de högerextrema i Europaparlamentet ha blivit både fler och mer accepterade även där. Bara i Ungern röstade 15% av väljarna på det högerextrema partiet Jobbik i senaste EU-valet.Precis som under Nazi-Tyskland verkar dess anhängare i organisationen Hungarian Guard patrullera gatorna i uniformer, skanderar rasistiska meddelanden och ger sig inte sällan på att misshandla, bränner ner hus och döda romer. Detta kanske är det mest våldsamma exemplet men strömningarna är liknande i flera andra EU-länder. Och Sverige är inte direkt ett undantag.


Nu verkar de högerextremistiska grupperna dessutom ha påbörjat ett samarbete vilket verkligen verkar tillräckligt skrämmande för den framtida utvecklingen. Men vad kan man då göra? Enligt Lisa Bjurwald som har fördjupat sig i ämnet verkar det framför allt handla om att skapa en stark anti-rasistisk folkrörelse som man gjort i Tyskland och Storbritannien som skall kunna stå emot att dessa strömningar växer sig starkare och blir mer legitima. Och så ska man börja slå hål på de många lögner, myter och felaktiga uppgifterna som de högerextrema rörelserna har med sig. Vi som olikt romer, invandrare, muslimer och homosexuella ännu inte ännu hamnat på deras minuslista måste också ta debatten, och helst snarast.

PS förresten ställde en kvinna i publiken en smart fråga om varför högerextremism kallas för just "höger"extremism...när många av deras idéer är ofta lika mycket vänsterextrema som höger. Nytt begrepp behövs kanske?

1 kommentar:

  1. Det var definitivt en smart fråga. Se bara på begreppet nazism som är en förkortning för nationalSOCIALISM!! Min reflektion över hur fördomarna och rasismen ser ut och vilka håll de kommer ifrån är att rasistiska tankar, budskap, kommentarer och ibland sådana hatbrott kan komma från alla håll: den politiska vänstern, mitten som högern. Den som fäller kommentaren kan vara vem som helst: snabbköpskassörskan, diplomaten, överläkaren, socialdemokratiske byggnadsarbetaren, VDn på ett stort multinationellt företag, grundskoleläraren, sjuksköterskan, ja vem som helst. Hatet och fördomarna går från alla håll mellan olika etniska grupper, minoritetssamhället mot majoritetssamhället och vice versa.

    Hur som helst är det djupt tragiskt att den nationella protektionismen liksom den nationella narcissismen får så många anhängare, liksom dessa ständiga dikotomier mellan grupper, d.v.s. vi-och-tänkandet som aldrig verkar vilja ta slut. När ska det universella tänkandet vinna större gehör, där vi kan se att vi ALLA är människor av kött och blod med samma grundläggande behov och mänskliga egenskaper? Vi har, eller SKA i varje fall ha, samma mänskliga värde, samma rättigheter och möjligheter, helt oavsett kön, ålder,social eller etnisk bakgrund.

    Anders Moberg
    Författare och samhällsdebattör

    SvaraRadera