Det var mycket faktaspäckade föredrag som varvades med personliga upplevelser och reflektioner men det som jag bar mest med mig därifrån var känslan av att dessa länder, mer än någonsin måste känna att vi ser dem som en del av den europeiska gemenskapen. Inte bara för att de territoriellt tillhör Europa, utan för att de både kulturellt, historiskt och ideologiskt är en del av vår världsdel. Uppdelningen mellan öst och väst som så länge känntecknat Europeisk politik måste verkligen komma till sitt slut och någonstans måste även vi sluta behandla dessa länder som andra klassens medborgare och börja se dem som en fullvärdig del av Europa. Personligen tycker jag att det är av yttersta betydelse att EU ger tydliga klartecken att ett medlemskap skulle definitivt vara möjligt om Köpenhamnkriterierna uppnåddes och att konkret stöd i denna riktning skulle kunna ske.
I samband med det Östra partnerskapet som signerades i förra veckan, ville vissa länder bland annat omformulera frasen "Europeiska länder" och istället ha "Östeuropeiska partner". Detta för att därmed inte känna sig "tvungna" att en dag behöva legitimisera deras ambitioner om ett medlemskap Likaså poängterades det gång på gång att det östra partnerskapet inte alls var vägen in till EU. Min fråga är bara, varför inte? Tillhör inte dessa länder Europa, skulle de inte, precis som kandidatlandet Turkiet visst kunna uppfylla de krav som ställs på ett medlemskap, även om det nu sker om många år? Jag tror att det är farligt att skicka ut signaler där man förhalar ett konkret svar på möjligheten att en dag kunna ansluta sig EU, eller att stödja deras demokratiska reformer. Den nya Vitrysslandspolitiken är ju onekligen ett stort frågetecken i det avseendet.
För att inte tala om det svenska förhållningssättet, nu här senast från Telia som investerat miljardbelopp i ett projekt i Europas sista diktatur, pengar som på grund av den rådande affärsklimatet, direkt kan hamna i den korrupta statsapparatens fickor. Något som dessutom är mer allarmerande är följande citat från dagens artikel på temat i SVD:
“I de här länderna finns en officiell sanning och en verklig sanning. Den officiella är att det krävs domstolsbeslut för att säkerhetstjänsten ska kunna använda näten för att avlyssna. Den verkliga är att alla telekombolag måste installera en teknik som gör det möjligt för dem att avlyssna utan att det märks."
Telia borde ha dessutom vetat bättre än att svara: “Vi tar aldrig politisk ställning. Vi går in i ett land för att vi ser att det finns affärsmöjligheter för oss och att vi kan bedriva affären på det sätt som vi vill bedriva vår verksamhet. Men vi engagerar oss inte politiskt.”
Detta är beklagansvärt, speciellt från ett svenskt företag, som skapades i ett land som bygger på demokrati och respekten av mänskliga rättigheter. Borde inte deras affärer utomlands vilja stå för samma principer?
Inlägg
Åter igen ger jag dig rätt, Adina. Om fler människor tänkte som du ändå!! Du är definitivt en kvinna med ett väldigt klokt huvud, en knivskarp intelligens och med hjärtat på rätta stället!!! Jag tycker att du tänker helt rätt!!...Som alltid.
SvaraRaderaDet märks tydligt när man pratar med olika människor i vår närmiljö och vår del av Europa hur ofta personer från den östliga halvan av Europa ses som trejde, fjärde rangens medborgare: som tjuvar, banditer, mördare, prostituerade, offer och fattiglappar. Ja, visst kan detta vara en del av sanningen, men man glömmer så ofta det grundläggande människovärdet, och att korruption och fattigdom ofta går hand i hand, och att sådant går att bekämpa om man tänker rätt.
Sverige har också varit ett fattigt land, med en synnerligen tveksam syn på demokratiska värden. Vi behöver inte gå längre tillbaka än 50 - 150 år för att finna ett helt annat Sverige än vad vi har idag. Allt var inte alls mycket bättre förr i Sverige. Den som påstår det förskönar bilden och snyggar till en efterkonstruktion.Det allmänmänskliga får vi aldrig glömma. Själv pratar jag med alla möjliga människor, unga, medelålders och gamla, andra etniska svenskar oavsett social status,liksom med danskar, norrmän, finnar, araber, perser, kurder, somalier, romer, rumäner, greker, turkar, ryssar, ukrainare, serber, bosnier, albaner, australiensare, engelsmän, fransmän you name it.
Under de senaste årens Eurovision Song Contest- evenemang har det också klagats mycket i fikarum och svensk media över "de där konstiga och storvulet känslosvallande deltagarna från öst". De hör inte hemma där, säger vissa. Är det bättre att inte visa känslor? Är vi så mycket bättre? Knappast. Jag är väldigt stolt över att vara svensk och jag älskar mitt land, men jag är samtidigt medmänniska och ser mina medmänniskor i alla möjliga personer, oavsett kön, ålder, etnisk, kulturell, religiös och/eller social bakgrund.
När det gäller affärsvärlden och vårt sätt att behandla våra östliga grannar har vi här i Sverige faktiskt inte så mycket att yvas över. Se bara på den rådande globala finanskrisen. Visserligen har mycket sina rötter i USA, men även de svenska storbankernas beteende i Estland, Lettland och Litauen har bevisligen bidragit till att vi idag har den här extrema globala lågkonjunkturen...Varför? Jo, därför att vissa tyckte att det var bekvämt att "satsa lite" i öst...för de människorna är ju ädndå inte likta värdefulla som vi här i Sverige...Jaså? Inte det? Varför inte det? Är vi inte alla människor av kött och blod, eller?
Att vissa västländer och i synnerhet vissa partier och delegater inom Unionen inte gärna släpper in de östliga länderna i EU är ingen nyhet. Däremot tror jag liksom du att den attityden bara ökar motsättningarna och spär på västhatet, vilket bara kan leda till ännu värre motsättningar och våldsamma konflikter på sikt. Det är ju det vi faktiskt inom EU vill motarbeta, eller hur?
Anders Moberg.