söndag 19 april 2009

Är det rätt att bjuda in en dikator?

Den 7 maj kommer det tjeckiska ordförandeskapet ha ett sista toppmöte i Prag innan ordförandeklubban överlämnas till Sverige. I samband med mötet kommer även det Östliga Partnerskapet lanseras som jag skrivit om på bloggen tidigare. I dagarna blev det klart att även Belarus (Vitrysslands) diktator Alexander Lukasjenka har fått en officiell inbjudan från ordförandelandet Tjeckien att delta i förhandlingarna.

För alla oss som engagerar oss i Vitrysslandfrågan samt för alla de människor i Belarus som kämpar för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter kommer detta som en verklig besvikelse. De senaste månaderna har EU öppnat fler och fler dörrar till samarbete med den vitryska diktaturen men har i sin tur endast förblindats med kosmetiska förändringar från regimens sida. En regim som i sin tur fortfarande inskränker, hotar och förtrycker alla som vill ha ett annat (läs bättre, friare, mer demokratiskt) liv än det som erbjuds.


Med högsta sannolikhet kommer dock dessa röster inte att höras i Prag. Lukasjenka i sin tur kommer att använda varje sekund på sin mini-EU-tur för en stor propagandaresa som de statligt ägda medierna kommer att skryta om i flera månader efteråt.

Det är verkligen synd att EU nu verkar ha övergivit sin principfasta roll för en mer pragmatisk linje. Man kan bara hoppas att vi som inte tror på att det var rätt att värma upp relationerna och bjuda in honom hade fel och att hans beteende verkligen kommer att förändras. Just nu verkar det inte så.

1 kommentar:

  1. Tyvärr verkar det så att spelet om makten, kontakterna mellan olika ledare på olika håll och kanter, liksom synen på mänskliga rättigheter, allt för ofta skuffas undan när pengar, affärer och makt kommer in i bilden. Än idag märks det så tydligt att de som har ett machiavelliskt härskarideal, är måna om sin egen makt, är totalitära och antidemokratiska alltid räds den genomskådande intelligentian, de demokratiska idealen, arbetet mot korruption, människo-, vapen- och sexhandeln. Det sker i olika hög grad och på mer eller mindre våldsamt sätt runt om i världen - även hos oss. Ändå är just människovärdet något som vi ALDRIG får ge upp, eller sluta kämpa för. Det gäller inom politiken lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Det gäller även i vår vardag, oavsett vilka vi är, män eller kvinnor, unga, medelålders eller gamla,oavsett etnisk, social, religiös eller politisk bakgrund. Just nu läser jag en bra bok som beskriver hedersproblematiken. Maria Hagbergs bok "Den börjar ruttna vid 20". En mycket bra bok som jag kan rekommendera. Alla som bryr sig om människovärdet borde se till att upplysa sig själva och börja öppna ögonen!!!
    Anders Moberg.

    SvaraRadera