fredag 25 november 2011

Om mänskliga rättigheter och jämställdhet

I förra veckan hölls MR dagarna i Stockholm och massor av intressanta seminarier avlöste varandra. Tyvärr hann jag inte gå på alla seminarier, men när jag igår läste en DN artikel kom jag att tänka på det som hade sagts på ett seminarium om jämställdhet och kvinnors betydelse i konflikt och postkonfliktsituationer.

Bakgrunden var den arabiska våren, men likatecken kan egentligen sättas för flertalet av världens länder. Idén var att den "fria" världen (läs EU, USA etc.) är verbala, tydliga aktörer när det gäller krav på jämställdhet i officiella uttalanden och resolutioner. Men, hävdade de inbjudna experterna, när förhandlingar sedan slutligen hålls bakom lykta dörrar, är just jämställdheten och kvinnors situation en av de första eftergifterna man är beredd att ta för att "rädda" alla andra delar som ska bana väg för en demokratisk utveckling. Problemet är dock bara att demokrati inte kan infinna sig om inte hälften av landets befolkning har samma rättigheter och möjligheter att påverka sina liv. Egenvinning för västländerna, inklusive EU, har gått före den officiella retoriken och jämställdhet verkar inte vara det enda som åsidosätts.

Europarådet, en av de äldsta Europeiska institutionerna, som framför allt arbetar med mänskliga rättigheter (och som inte skall förväxlas med Europeiska Rådet), har i flera omgångar kritiserat EU:s agerande som ansågs vara för slapp och otydlig. I DN artikeln tas Ungern som exempel, där en ny medialag som på många områden inskränker press och yttrandefriheten accepterades med några kosmetiska ändringar av EU kommissionen, trots stark kritik från Europarådet. EU har också vid andra tillfällen föredragit goda affärsmöjligheter med tvetydiga regimer istället för starka motkrav och principfasthet i MR frågorna.


Som tur är finns både Europarådet som modiga MR aktivister som vågar prata om detta, inför både journalister och seminariepublik, men det finns också en fara i att deras röster blir allt svagare om inte vi kräver annat av våra politiker och själv står upp för det vi ibland tar för givet - att vara fri.

2 kommentarer:

  1. Hej, Adina.
    Du har så rätt. Under den arabiska våren/jasminrevolutionen reste sig folk efter folk i Arabvärlden och den övriga Mellanöstern mot sina ledare för att få demokrati, vilket har lett till våldsamheter och ökat förtryck på flera håll, även om demokratiseringsprocessen är igång. Dessvärre har misogyna krafter fått övertaget på flera håll, i Libyen, Egypten etc: med "oskuldstester", våldtäkter och motarbetande av kvinnors möjligheter i samhället.

    Här på hemmaplan är det inte heller superbra på den fronten, även om vi har kommit längre. Efter att Håkan Juholt nu har avgått som partiledare för Socialdemokraterna, så har Carin Jämtin tills vidare tagit över ordförandeklubban. Samtidigt verkar det enligt media som om många socialdemokrater vill ha en medelålders man på posten.

    Förra helgen var jag på seminarium här i Malmö tillsammans med svenska journalistförbundet region syd. Ett av dagens teman var mediadrevjournalistik och hur det känns att utsättas för ett mediadrev. Man hade bjudit in Håkan Juholt och Gudrun Schyman till att svara på frågorna. Bara Schyman dök upp, men hon var väldigt frank och rak i sina svar. Hon påpekade också att både hon själv och Mona Sahlin utsatts för hårdare, mer hänsynslös och objektifierade påhopp just för att de är kvinnor som ibland har vågar gå emot normerna.

    Som man kan jag inte låta bli att undra över varför vi män måste känna oss kränkta eller hotade att starka kvinnor som står upp för sig själva? Varför? Som heterosexuell man är jag trygg i mig själv, jag dras starkt till motsatt kön, attraheras mycket av starka intelligenta kvinnor med en human och varm framtoning, och jag har väldigt svårt att fördra de orättvisor jag ser i samhället. Jag tänker fortsätta att kämpa för ett bättre samhälle och en jämställdhet som åtminstone kan fungera något så när. Det betyder dock inte att jag stryker er kvinnor medhårs i alla lägen, eller står på er sida i alla lägen, eftersom jämställdhet måste betyda att männen också ska tas hänsyn till på ett sunt sätt och att det blir hyfsat rättvist. Däremot är grundsynen den att det är orättvist...och det vill jag göra något åt. Det måste vi alla göra om vi har lite vett i skallen och ett någorlunda rent samvete.

    //Anders Moberg, författare

    SvaraRadera
  2. Tror Du att EU är bra - för oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna ?

    SvaraRadera