Även om det har varit rätt befriande att inte blogga på ett tag har jag märkt att mycket av det som hänt de senaste veckorna har väckt en lust att vilja blogga igen. Dels för att jag tycker att många av de viktiga sakerna som händer diskuteras alldeles för lite, men också för att jag gärna tar del av era synpunkter och åsikter på mina tankar och funderingar.
För att göra en snabb uppdatering på det mest minnesvärda som hänt den senaste veckan vill jag gärna flagga för en mycket intressant och gripande teaterföreställning som kommer att turnera runt om i landet. Pjäsen, som fått titeln Seven porträtterar sju olika kvinnor och deras kamp för jämställdhet. Trots sina olika bakgrund i bland annat Afghanistan, Ryssland eller Pakistan och trots de till synes olika verksamheter förenas deras öden i en lång, påfrestande och farlig kamp för det de tror på - att göra världen till en bättre plats för kvinnor att leva i. Gå och se den om ni har möjlighet, den kommer att turnera i några månader till.
Och apropå kvinnor och jämställdhet. I förra veckan hade jag privilegiet att träffa unga politiska ledare från Östeuropa inom ramen för ett projekt som KIC bedriver tillsammans med Robert Schuman Institutet i Budapest. Själv var jag inbjuden dit för att föreläsa om jämställdhet och dess betydelse för demokrati. Det mest slående var som alltid att se de unga männen och kvinnorna förneka att det fanns problem med jämställdheten i deras länder med kommentarer som att "Vi har inga problem med detta, vår premiärminister är ju kvinna" Eller "I vårt land kan kvinnor göra vad de vill, det är bara att de inte är ambitiösa nog till att vilja ha beslutsfattande poster".
Som ni förstår blev det många intensiva, intressanta men också roliga diskussioner i ämnet. Någonstans måste föreläsningarna också ha väckt något frö av förståelse hos deltagarna då de efter seminariet hade ett mycket större intresse att prata vidare om ämnet och ställa frågor. I mina ögon är just bristen på kunskap om jämställdhet ett stort problem för att ens kunna identifiera bristen på det. Eller som jag nämnde för en kollega " det är som förr i tiden med t.ex. ordet stress - bara för att ordet inte existerade innebar det inte att det inte förekom". Så utbildningar, utbildningar, utbildningar - det är kunskapen som saknas, inte problemet. Mer om jämställdhet i nästa post.
måndag 21 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så rätt, så rätt. Upplysning och utbildning som kan medvetandegöra män och kvinnor om vad jämställdhet är är a och o. Det låter mycket inspirerande det du skriver här. Alla ni fantastiska kvinnor med skinn på näsan!!
SvaraRaderaDu känner ju till och har läst min senaste roman "Heder eller samvete? - En kriminalroman om rasism, fördomar, dubbelmoral och jämställdhet." Härom veckan kom en lång och fyllig recension på romanen i tidskriften Religion & Livsfrågor skriven av en gymnasielärare här i Malmö. Det framgick också av recensionen att hon hade testat boken på sina gymnasieelver med stor framgång, eftersom det hade resulterat i många intressanta diskussioner. Nu använder de boken i undervisningen.
Dr Pernilla Ouis vid Malmö högskola, som är forskare och samhällsdebattör med jämställdheten i fokus berättade för mig i torsdags att hon hade lånat romanen på Malmö Högskola härom dagen. I morgon tisdag den 29 september är jag inbjuden till en konferens om hedersvåld här i Malmö och den 12 oktober ska jag sitta i en paneldebatt vid en författarkväll om hedersvåld och jämställdhet hos ABF Stockholm på Sveavägen 41.
Vi har alla egentligen en skyldighet att bidra till kampen för mänskliga rättigheter, en human och sund människosyn och jämställdhet både i ord och handling.