Kurdgala och tankar om migrationspolitik

Igår blev jag spontant medbjuden att följa med Désiree (Pethrus Engström) till årets Kurdgala som hölls på Södra Teatern i Stockholm. Och vilken fest det blev! I tre timmar satt vi på första balkong och skrattade till de ibland kolossalt roliga skämten , lyssnade till kurdisk musik och blev vittne till prisutdelningen för Årets kurder, kurdvänner osv.



Men det som gjorde mest intryck på mig när jag satt däruppe omgiven av kända politiker från höger och vänster, var när Årets Kurd, och grundaren till fotbollsklubben Dalkurd med märkbart rörd röst pratade om betydelsen av att få komma hit, bli en del av samhället och bidra med något positivt. Att få fortsätta vara den man är, men också lära sig det nya och kanske lära ut det gamla till människor utan fördomar. Vi har bara att vinna på erfarenhetsutbyten. En kurdisk fest är en fantastisk upplevelse och många kurder kanske också tycker att vårt julfirande är väldigt speciellt.

För det är nog lite så jag alltid sett på migration, för mig har det alltid varit självklart att vi bör öppna upp vara gränser och vara om ännu mer solidariska och hjälpande mot dem som blir förföljda, de som har det svårt eller de som helt enkelt önskar ett bättre liv. Sverige är ett rikt land, även nu i lågkonjunkturen, och kan göra mer, inte minst för att även inom EU underlätta för människor från tredje land att lättare kunna komma hit legalt och arbeta, försörja sig och få ett bättre liv. EU har redan idag erbjudit sina medlemsländer sådana privilegier, men länderna som angränsar avkrävs fortfarande dyra och omständliga förfaranden för att även deras medborgare skall kunna förverkliga drömmarna om ett bättre liv, om än för en begränsad period.

Det vore fantastiskt om Sverige kunde driva på att EU:s asyl- och migrationspolitik präglades av mer generositet och öppenhet och att samtliga medlemsländer tar sitt ansvar när det gäller mottagningen av asylsökanden.