torsdag 4 juni 2009

Italien får inte dominera flyktingpolitiken

Något förundrad läste jag idag en artikel om att Italien är ett av de få länderna som gjort asyl och flyktingpolitiken till en het fråga i den pågående EU valrörelsen. Tyvärr är Italiens inställning väldigt långt ifrån den svenska, eftersom den nuvarande regeringen med Berlusconi i spetsen förespråkar en väldigt restriktivt asyl och flyktingpolitik, som i många avseenden går emot de internationella konventionerna på området.


I dagsläget utgör Italien tillsammans med Malta och Grekland till de länder som på grund av de stora flyktingströmningar som anländer till deras kuster valt att göra sig så oattraktiva som möjligt för personer utanför Unionen. Det kan handla om allt ifrån fruktansvärda förhållanden i de överfulla flyktingförläggningar, till öppen rassism och diskriminering av människor som söker sig till Europa för att undkomma krig, våld, svält eller en utsiktslös framtid. Därför är det verkligen högsta tid att vi nu inom Unionen får en gemensam asyl och flyktingpolitik som garanterar att länder inte kan fortsätta behandla människor på det inhumana sättet som sker idag. Alla länder inom Unionen måste ges miniminivåer att rikta sig till så att ribban höjs underifrån, och att länder som till exempel Sverige som vill ha en mer öppen och generös flyktingpolitik kan fortsätta med det.

I de senaste dagarnas debatt om denna gemensamma EU-politik har det ofta kommit upp farhågor om att Sverige skulle kunna tvingas att ge med sig och införa en mer restriktiv politik rörande asyl och flyktingvillkoren. Detta får inte ske och Sverige måste in i det sista poängtera vårt ansvar gentemot människor i nöd och att deras mottagande på ett människovärdigt sätt. Precis som när det gäller miljön får vi inte använda den globala finanskrisen som en ursäkt för att nedprioritera dessa frågor, då detta skulle ge de högerextrema krafterna möjlighet att utnyttja situationen till sin fördel. Redan nu börjar allt mer protektionistiska och nationalistiska strömningar vinna terräng och om vi sitter tysta kommer alla de hundratusentals människornas utanför Europas gränser inte ha någon som för deras talan.


Stängda dörrar är inte bara ett felaktig och beklagansvärt utveckling för EU utan också en farlig sådan. Med stängda dörrar kommer det finnas andra krafter som ser till att människor kommer in illegalt, vilket kommer att utöka människosmugglingen, människohandeln, den organiserade brottsligheten och försämra de hjälpbehövandes situationer ännu mer. Därför är jag väldigt glad över att EU äntligen tog ett beslut om ett europeiskt "blue card" som skall underlätta för arbetskraftsinvandring trots protester från vissa av medlemsländerna. Detta är ett bra första steg men som enligt min mening borde utökas till att även omfatta okvalificerad arbetskraft, alltså den arbetskraften som EU egentligen mest behöver och där de flesta illegala arbetare idag jobbar inom. Hur vi än gör så måste dessa frågor upp på agendan, även efter EU valet så att vi inte låter Italien, Malta eller Grekland dominera den europeiska flyktingpolitiken.

1 kommentar:

  1. Jag ger dig rätt som alltid i det du säger. Jag delar dina värderingar fullt ut, Adina. Bra talat!! Det är först när vi ser varandra som de människor vi faktiskt är allihop, som de negativa och fascistoida tendenserna går att motarbeta. Idén med ett "blue card" inom EU är alldeles utmärkt, och jag tror också att ett sådant kan vara första steget i rätt riktning.

    Att Italien, Grekland och Malta beter sig på det här sättet är beklagligt. Däremot måste flyktingmottagandet ske på ett sådant sätt att de som flytt dit ändå får tydlig information om vad som gäller. Det samma gäller arbetsinvandrare. Som jag skrev i min kommentar härom dagen är begrepp som "andra (eller t.o.m. tredje)generationens invandrare" något som pekar i fel riktning och bara spär på känslan av utanförskap, samt spär på ilskan och ökar risken för fortsatt brottslighet och människohandel av olika former. Var finns människovärdet i ett dylikt bemötande och tankesätt?

    Berlusconi är för övrigt knappast en ledare som är värd den post han sitter på, och har åtskilliga gånger uppvisat en menatalitet som är ytlig, sliskig, rasistisk, fascistoid, och extremt sexistisk. Åter igen påpekar jag att det inte är fel eller konstigt att vara sexuell eller att gilla sex, eftersom vår sexualitet är både positiv och nyttig för oss. Men när man uppträder som t.ex. Berlusconi gör, (och tyvärr många andra med honom), så är det tecken på en gammaldags, kvinnoförnedrande manlighet som inte är värd att föras vidare. Jag kan gott förstå att hans fru vill skilja sig från honom. Att en gammal man i 70-årsåldern hoppar i säng med tonårsflickor är dessutom ovärdigt. Det är inte manligt, bara fånigt och vidrigt. Som före detta lärare känner jag många unga tjejer, och jag pratar inte sällan med dem, men jag hoppar inte i säng med dem. Om jag ska hoppa i säng med en kvinna ska hon vara minst 28-29. Inte yngre än så.

    Glädjande nog hörde jag Barack Obamas tal till världens muslimer igår. Obama verkar till skillnad från bl.a. Silvio Berlusconi ha en människosyn och en syn på världen och mänskligheten som harmoniserar väl med min egen, och som jag även ger utrryck för i mitt eget författarskap. Vi får hoppas att Barack Obamas syn och fredssträvande politik kan komma att påverka även EU i hur vår egen union vidareutvecklas. Syftet med vår union är ju faktiskt god, och den grundtanken måste vi fortsätta att jobba för.
    Anders Moberg.

    SvaraRadera