I dagens SVD kunde man läsa en längre artikel med titeln "EU:s länder tävlar om sämsta mottagandet" och som redogör för de ojämna och stundom omänskliga villkoren som medlemsländerna erbjuder de flyktingar som söker sig dit. I dagsläget finns inget gemensamt asylsystem i EU, utan endast ett antal direktiv som sätter miniminivåer på hur nyanlända invandrare och asylanter skall behandlas.
I vissa länder som Italien, Grekland, Cypern, Spanien och Portugal är flyktingsströmningen stor och inte sällan brister man i att ta hand om de nyanlända på ett människovärdigt sätt. Larmrapporter från människorättsorganisationer kommer titt som tätt från Lampedusa, Aten eller Nicosia och i sin tur försöker myndigheterna att försvara sig med att man inte kan ta emot så många i behov av hjälp, bostäder och arbete hela tiden.
Sverige är ett litet land och geografiskt långt bort från dessa platser dit de utmattade flyktingarna anländer med överfulla båtar, men trots det bland de mest generösa flyktingpolitiken i Unionen. Personligen tycker jag att vi även här kan göra mycket mer, både när det gäller antalet som får stanna, villkoren för de papperslösa och inte minst integrationen.
Inom EU diskuterade man i dagarna hur man skulle kunna få till stånd en gemensam asylpolitik, något som länge varit på agendan. Redan nu i höst kommer man under det svenska ordförandeskapet ta fram den så kallade Stockholmsprogrammet, en femårsplan som kommer att sätta ramarna för den framtida gemensamma politiken på området. Men viljan från medlemsländerna att få till stånd ett sådant regelverk är låg. Så länge vi inte har Lissabonfördraget kommer det dessutom krävas enhällighet vid beslut som rör asyl och migrationspolitiken.
Tills dess kommer fördelningen av flyktingarna men också sätten som de tas emot att vara välidgt olika i Unionen och vissa länder, som Grekland, kommer att kunna säga sig fortsätta vilja vara "oattraktiva" för människor i nöd. Sverige bör aldrig följa samma väg.
Inlägg
Jag håller med dig. Det finns många olika faktorer som spelar in i hur flyktingar och papperslösa personer framför allt blir bemötta när de kommer till ett annat land. Under 1960-talet och 1970-talet hade vi här i Sverige ett behov av invandrad arbetskraft och de som anlände då mottogs på ett helt annat sätt, än dem som kommer idag. De slussades oftast in i det svenska samhället relativt smidigt, till jobb och bostad, och kunde lättare än idag bli en integrerad del av det svenska samhället. Fördelen med Sverige är att vi har en demokratisk modell, (eller har haft i varje fall) där det är fint och hög status att vara medmänsklig. De stora folkhjältarna i den moderna svenska folksjälen har varit personer som har ställt upp för utsatta grupper på olika sätt. De svarta i det segregerade i USA under människorättsrörelsens dagar, ANC och Nelson Mandela under -70 och -80-talen, Rauol Wallenberg, Dag Hammarskiöld, Olof Palme, för att inte tala om vår senaste stora hjältinna, Anna Lind, (salig i åminnelse). De militära hjältarna har inte lyfts fram på samma sätt. En annan aspekt är det faktum att den svenska human-nationalismen inte har tillåtits anta alltför etnocentriska drag, alltså att vi skulle vara störst, bäst och vackrast, och som en konsekvens av detta se ned på andra folkslag.
SvaraRaderaDen negativa sidan av svenskheten är bristen på kunskap om hur den svenska nationen faktiskt har vuxit fram och påverkats utifrån av olika seder och bruk...Hur den har stöpts om i "svensk" form. En annan aspekt att det skulle vara "fult" att vara stolt över sina nationella särdrag, sin historia, uppfinningar, sin natur, eller sin kultur i olika former. Att det skulle vara "rasistiskt" att hissa svenska flaggan. Nationalism i lagom dos, d.v.s stolthet över det egna landet är bra...så länge det inte går till överdrift, och exkluderar människor. Här kommer den mörka sidan av nationalism in...okunnighet, rasism, ultrakonservativ högerpolitik, extremvänster, anarkism, antisemitism till både höger och vänster, islamofobi med mera. Först när folk lär sig att se varandra utan allt för mycket fördomar kan det ske positiva förändringar. Problemen i Rosengård t.ex.är en realitet, men överdrivs och förvrids i många människors medvetanden, och antar då lätt mer eller mindre demoniserande drag och hets mot folkgrupp. Delegationen från norska Fremmskrittspertiet som besökte Rosengård igår utalade sig i dagens Sydsvenska om att de hade samma bild nu som innan. De hade ju åkt dit utan förufattade meningar, hette det...Tro det den som vill. Fördomarna och hatet på båda håll cementeras bara och det sunda förnuftet riskerar att sköljas ut med badvattnet. Det får inte ske!!Fram för sunda värderingar och en sund människosyn!!
Anders Moberg.