Symbolikens betydelse

De senaste dagarnas diskussioner om huruvida Stockholms stad borde delta i Earth Hour eller inte har fått mig att tänka på vikten av att utföra symboliska handlingar. Att vi alla gör det råder ingen tvekan om, även om vi i regel filosoferar mindre över effekterna de faktiskt ger.

Det är lite samma sak med Earth Hour, det australiska initiativet som vill få beslutsfattare och människor över hela världen att uppmärksamma miljöproblemen genom att släcka lamporna under en timme. Mer än 4000 städer har anmält sitt deltagande i kampanjen och redan nu har vi börjat se kända stadssymboler, byggnader och landmärken försvinna in i mörkret.


Även om man skulle kunna tro det, handlar Earth Hour inte om en energisparande åtgärd, även om man säkert kommer att få ner förbrukningen lite, men om en symbolisk handling, som i mina ögon borde vara självklart att vilja vara delaktig i.

I Stockholms stadshus anser man att detta inte är så betydelsefullt för miljön som de insatser man gör daglig-dags och på lång sikt. Och visst är det så! Man får inte se Earth Hour som ett sätt att rentvå beslutsfattares dåliga samvete över ett bristande miljöengagemang och plocka hem oförtjänta pr-poäng för att man släckt ner ett monument under en timme. Men samtidigt visar denna symboliska handling tillsammans med aktiva åtgärder verkligen att vi bryr oss om klimatet och visar det. En symbolisk handling som denna kommer naturligtvis inte rädda klimatet, men att trotsigt stå utanför får människor att felaktig tro att engagemanget tryter.


Symboliska handlingar är viktiga om de backas upp av ett genuint intresse. Jag kommer i alla fall släcka lamporna, men mitt miljöengagemang fortsätter även efter Earth Hour.