Sveriges bästa

Jag önskar nästan att någon skulle ha sänt live från kvinnoförbundets årskonferens i Eskilstuna, så att fler kunde ha sett hur spännande, produktiva, informativa och trevliga politiska möten kan vara när de är som bäst.

Under de 48 timmarna vi var där hann vi först med en EU utbildning, där Ella Bohlin och jag pratade om EU valet och våra hjärtefrågor. Personligen blev jag ytterst glad av att få så god respons på mitt anförande om människohandel, miljö och demokrati, trots att jag var rädd att flera hade hört mig tala om åtminstone ett av ämnen förut. Vi fick också lyssna till inspirerande tal av Désirée och partisekreteraren Lennart Sjögren som poängterade vikten av engagemang och av att "brinna" för olika sakfrågor, precis som kvinnoförbundet gör.


Många kramar och intressanta samtal utbyttes i pauserna och den varma stämningen blev bara bättre och bättre med varje timme. För många var dock glädjen av att träffas också något bitterljuv eftersom vi visste att denna årskonferens också innebar avgången för vår ordförande Désirée. För mig så var det mycket på grund av henne som jag hamnade i kvinnoförbundet efter att jag på hennes hemsida läst hur hon ställde sig i de frågorna som länge engagerat mig: människohandel, EU, utvidgningen, jämställdheten och synen på människan.

Efter sex år som ordförande lämnade hon plats åt Maria Fälth, en annan fantastisk driven kvinna, duktig politiker, jämställdhetskämpe och alliansbyggare. Förutom allt detta är hon kommunalråd i Upplands Väsby, mamma och hustru.


Till vice ordförande valdes en klok, varm, stark och ballanserad kvinna som jag kommit att uppskatta väldigt mycket de år jag känt henne, Bitten Brynielsson. Jag fick också en liten annan roll än tidigare och blev vald till andra-vice ordförande, eller som min man kallade det "dubbel-vice". Har inte kunnat smälta det ännu, men nog känns det otroligt!

Motionsomgången var också spännande och det blev onekeligen intressanta debatter kring en kärnkraftsmotion där kvinnoförbundet än en gång visar att man vågar säga sin mening och inte är rädd att gå mot strömmen. En van KDU-are påpekade dock hur städat och artigt att hade gått till och nog är det verkligen respektfulla men ärliga debatter när kdk kommer igång. Men alla kunde också släppa loss ordentligt på festmiddagen som tillägnades Désirée och än en gång tänkte jag på att en roligare politikfest kunde man leta efter.

Hemma i verkligheten igen kunde jag konstatera att de svenska nyheterna äntligen berättat om EU Kommissionens tilltänkte "mammaledighetsdirektiv" som jag skrev om på bloggen för ett par veckor sedan. Och visst kan vi inte låta den beteckningen eller några förslag ligga kvar som skulle försämra de svenska villkoren, men samtidigt får vi inte heller, som vänstern vill göra, låta oss skrämmas av att det nu är kört med den svenska jämställdheten. Ett sådant direktiv skulle avsevärt förbättra villkoren för miljontals kvinnor i Europa och med förbehåll om att den svenska modellen ändå kan värnas, kan vi inte vara emot ett sådant förslag.

Långt bloginlägg, kortare avslut och en ännu kortare hemmavistelse eftersom det imorgon bär iväg till Moldavien.