tisdag 3 mars 2009

Hand i hand

Imorse fick jag en oroande e-post från vår samarbetspartner i Ukraina där han bekräftade det som även figurerat i svensk och internationell media på sistone. Landet är inte bara påverkat av den ekonomiska krisen, det är på randen till konkurs. Med skulder på upp mot 105 miljarder dollar, en börs som förlorat 85% av sitt värde och en valuta som rasat närmare 50% mot dollarn är Ukraina drabbat hårdare än något annat land i Europa. Samtidigt sker den ekonomiska krisen parallellt med landets politiska kris som nu länge pågått mellan presidenten och premiärministern.

Tyvärr får fler och fler upp ögonen för att den globala ekonomiska krisen även påverkar politiska system. Speciellt instabila sådana löper en stor risk att kollapsa eller återgå till mer centralstyrda odemokratiska styrelseskick. En stark ledning /stat efterfrågas på nytt i kristider enligt experter och många är villiga att tumma på de mer demokratiskt förankrade beslutsprocesserna för att få till stånd snabbare lösningar. Faran är också att man också idealiserar det förflutna, som nu sker i Östeuropa och skyller den ekonomiska oroligheterna och otryggheten på demokrati och marknadsekonomi. En mycket missriktad och allvarlig konsekvens.


På ekonominyheterna får man ofta läsa om hur den ekonomiska krisen drabbar banker, finansbolag och börser men förutom när man talade om hur vanliga amerikaner drabbades av finanskrisen har just konsekvenserna för vanliga medborgare inte lyfts i tillräckligt hög grad. Runtom i Europa och kanske mest i EU:s nya medlemsländer, eller i länder som precis som Ukraina står utanför den Europeiska gemenskapen, har krisen drabbat de vanliga människorna mest. När jag var i Ukraina för någon vecka sedan fick jag veta att man nu inte ens kunde ta ut pengar från de egna bankkonton, att inflationen var enorm och att många var helt utlämnade, utan något som helst skydd från staten. Hur människor väntades betala för mat och hyra kunde mina kontakter inte svara på.

Inom EU har sedan finanskrisens början många åtgärder tagits för att dels skydda konsumenternas sparpengar, rädda banker och nu också på senare tid de stora bilindustrierna. Samtidigt får alla regeringar vara försiktiga i att inte bli för protektionistiska för de egna nationella särintressen utan alltid agera utifrån Unionens grundidé om en gemensam marknad. På det extrainsatta toppmötet i helgen var det just detta som var högst upp på agendan. Och samtidigt som p-ordet nu verkar ha blivit det nya f-ordet (nej inget engelskt svordom avses här) verkar många av EU:s Östländer knappt hålla sina ekonomier vid liv. Lettland och Ungern verkar var de senaste staterna som anslöt sig till den växande kön av länder nära en statskonkurs.


Enkla lösningar finns tyvärr inte i dagsläget men det är viktigt att EU står enat och kanske sträcker ut en hjälpande hand till de mest behövande länderna. Den typen av "hand i hand" skulle i mina ögon kännas mer önskvärd än att en ekonomisk och demokratisk kris skulle gå "hand i hand".

3 kommentarer:

  1. Den ekonomiska krisen är svår och drabbar oss alla. I morse läste jag ett mail från en ung vän i Istanbul. Han läser vid ett av universiteten där och berättade hur svår tillvaron ter sig för den vanlige turkiske medborgaren. Här hemma i gamla Svedala är inte situationen fullt lika illa, men illa nog och den ser inte ut att bli bättre utan snarare värre den närmaste framtiden. Dock kommer alltid ljusare och bättre tider efter de mörka. Du har helt rätt i att protektionismen och drömmarna tillbaka till förenklade och ofta mer totalitära styren på många håll tenderar att glorifieras. Och, ja, det är en mycket farlig tendens. Demokrati är viktigt, men ett väldigt skört system. I totalitära stater och perioder, ses alltid de intelleektuella och bildade personer som ser igenom maktstrukturer och populistiska floskler som hot. Ta de intellektuella som fängslades, mördades eller deporterades till Gulag under den gamla Sovjettiden, eller som som råkade illa ut under Pol Pot, eller under Kinas kulturrevolution. Jag tänker även på den fängslade svensk-eritreanske journalisten Dawid Ishaaq som sitter inlåst utan rättegång. De oppositionella på Cuba, eller som drabbades under Pinochets fascistregim. Andra världskrigets fasor, kriget på Balkan under 1990-talet med etnisk utrensning av och folkmord på bosnier och albaner, men även den plågade irakiska befolkningen eller palestinierna i Gaza och på Västbanken. Stridande tamiler...Ja, listan kan göras hur lång som helst. Tyvärr brukar ljusskygga element dra nytta av orostider på olika sätt. Gangstervälde, beskyddarverksamhet, små privatarméer och medborgargarden. Även om det inte går så långt påverkas befolkningen. Här i Sverige poppar det under finanskris upp oseriösa företag som lurar in framför allt unga till att arbeta till låg lön och hårt ställd övrig provision med nästan slavkontrakt. Lönerna sänks, ingenting fungerar som det ska, och den vanlige medborgaren lider på olika sätt. Du har helt rätt i att protektionismen riskerar att förvärra krisen. Därför är de breda lösningarna avgörande.

    SvaraRadera
  2. Har förstått att det står väldigt dåligt till i Ukraina, frågan är om inte det borgar för Janukovitj återkomst som president? Vad tycker du förresten om Carl Bildts syn på ett utvidgat partnerskap till fler länder?

    //
    Joakim, "flitig läsare av din blogg"

    SvaraRadera
  3. Hej Joakim, det blir onekeligen ett svårt val för ukrainierna men det vore inte så märkligt om de vände bägge dessa grälande politiker ryggen.

    Angående Carl Bilds syn på ett utökat partnerskap är jag än så länge positivt (skrev om det för någon vecka sedan) Kritisk är jag däremot att ett sådant partnerskap även skulle inkludera diktaturen Belarus. Sedan har flera flera Eu länder i Öst, bl.a. Rumänien ställt sig kritiska till förslaget men det är ofta utifrån den egna positionen som grannland till de beröra länderna.

    Kul att du läser min blogg!

    SvaraRadera