Igår var mina kollegor och jag bjudna till E som precis köpt ett jättefint hus i utkanten av Stockholm. E är ursprungligen från Peru och gift med en svensk man. Efter relativt kort tid kom diskussionerna vid det fantastiska middagsbordet att handla om hur lika våra föräldrars eller i mitt fall farföräldrars beteende är. Kvinnors och mäns roller, jämställdhet, barnuppfostran, oskrivna regler i äktenskapet, inställning till alkohol och till och med huskurer vid förkylningar verkade snarare vara de samma i de latinska kulturerna, något som väckte både förvåning och skratt. Detta trots att de geografiska skillnaderna mellan Peru och Rumänien är relativt stora.
Våra svenska kollegor tyckte det var smått bisarrt att höra att farföräldrar kan lägga sig i vad barnbarnen eller svärsonen får att äta, eller att ordet "nej" försvinner ur den rumänska vokabulären när det gäller frågan om man vill ha mer mat (och man är man).
Något som tyvärr också visade sig vara detsamma, var hur lika alla dikatorer betett sig i de länderna vi kommer från eller arbetar i. Då vi alla på något sett hade erfarenheter från sådana regim var det otäckt att bli påmind om att det som hände för åttio år sedan i Spanien, för trettio år i Rumänien och det som pågår nu i Vitryssland och Kuba tyvärr följer samma mönster. Och att människor i dessa länder, som vi kanske har mycket mer gemensamt med än vi kan tro, lever ett liv som präglas av rädsla, osäkerhet, otrygghet och framför allt en omöjlighet kring det som är så självklart för oss har i väst: att kunna vara, säga, läsa, skriva, köpa, resa, engagera sig i och lyssna på vad man vill och vart man vill.
Och att dessa människor behöver vårt aktiva stöd, var nog ingen av oss, trots olika kulturer, som tyckte annorlunda kring.
Inlägg
Ja, likheterna är ofta slående om man jämför mycket av våra allmänmänskliga beteendemönster och vanor. Oavsett vilket land vi kommer ifrån, vilken tid vi lever i, eller hur vi klär oss är vi ju till syvende och sist ändå människor med samma grundläggande behov. Den kulturulla fernissan ligger där på ytan, men när man börjar se till vad som ligger där inunder blir det ofta intressant att se hur lika vi många gånger är. Absolut.
SvaraRaderaHåller med Anders, och jag tror att det är just när man fokuserar på likheterna och känner större samhörighet med människor från andra länder bäst kan utforma en bra utrikes och biståndspolitik.
SvaraRadera