Senare förstod jag att den 8 mars egentligen skulle tillägnas alla kvinnor och att firandet kanske inte alltid var på sin plats med tanke på allt som inte stod rätt till. Trots det har jag aldrig kunnat släppa tanken om att alla dessa fantastiska, modiga, vackra, intelligenta, mjuka, roliga, egensinniga, frimodiga och visa kvinnorna förtjänade att firas, åtminstone en dag om året.
Det var också med denna känsla som jag begav mig till Sergels Torg i Stockholm där organisationen "Glöm aldrig Pela och Fadime" och "Kvinnor för fred" hade anordnat en manifestation. Tanken där var dock mestadels att uppmärksamma de hemskaste formerna av förtryck såsom hedersmord, hedersvåld, människohandel och könsstympningar som kvinnor utsätts för än idag.
Talare var bland annat Désirée Pethrus Engström, vår fantastiska ordförande för kvinnoförbundet, samt Ulrika Karlsson från moderaterna. Det var inte långa, men väldigt bra tal och det kändes viktigt att vara där och visa sitt stöd. Dessutom känns dessa ämnen högst aktuella både i Sverige, i Europa och i världen. Och utvecklingen är oroande.
Tidigare i veckan skrev jag om människohandel och senast igår kunde man till exempel läsa om att Tjetjeniens president stödde hedersmord med argumentet att "om en kvinna är stygg då ska hon dödas". Han har dessutom infört nya lagar som tillåter månggifte och påtvingar kvinnor att bära huvudduk, allt medan människorättsorganisationer försöker att slå larm om den skrämmande utvecklingen. Och i Kreml, som kanske skulle vara den enda makten som har något att säga till om i fallet, är tystnaden total. Man offrar hellre kvinnors liv och frihet för att säkra den instabila freden i landet.
Med detta i bagaget bestämde jag mig att både fira kvinnorna (och speciellt min mamma och mormor på distans) men samtidigt ge mig ut på torget och visa mitt stöd och min solidaritet för alla de kvinnoöden som man faktiskt inte kan glädja sig åt - tvärtom.
Inlägg
Igår, på internationella kvinnodagen, satt jag bland annat under eftermiddagen och pratade med en kvinnlig före detta kollega om olika arbetssituationer som vi har upplevt, men även om sådant som barnuppfostran, vilka attityder som man ger barnen under deras uppväxt och hur detta påverkar hur de sedan ibland beter sig under sina liv. Hon berättade för mig att hon själv hade redan från början medvetet hade uppfostrat sin dotter på ett sätt som skulle vara traditionellt könsöverskridande, med både dockor och bilar med mera och gjort sin flicka medveten om såväl sina skyldigheter som sina rättigheter som individ. Jag berättade lite om min uppfostran och om hur jag också från början hade präglats av jämställdhetstanken och fått lära mig hur man bemöter kvinnor på ett bra sätt. Jag berättade också för min f.d. kollega om ett samtal jag hade haft ett drygt år tidigare med en då 18-årig arabtjej om just hur attityderna i uppfostran påverkar beteendet. Hon var själv van vid att ge och acceptera pojkars mycket större friheter, och hålla flickor mer stramt. Så ser verkligheten ofta ut för skrämmande många. Jag hade då försökt ge flickan några bra exempel på hur jämställdheten har förändrats genom åren på olika håll, men också ett förslag på att ändra det konservativt patriarkala tankemönstret när hon själv blir mamma.
SvaraRaderaNär det gäller Tjejenien är det definitivt djupt tragiskt att det ser ut som det gör. Tyvärr har de mycket långt kvar när det gäller jämställdhet mellan könen. Jag har personligen på nära håll sett vilka konsekvenser de konservativa krafterna har på flickors liv och kvinnors liv: upprepade kidnappningsförsök av en 14-årig flicka för att bli våldtagen och tvingad in i äktenskap, tvångsbortgifte av minderåriga, två gruppvåldtäkter och ett våldtäktsförsök (d.v.s. det drabbade flickor som fanns i min omgivning, av förövare som också gjorde det),en flicka med syster och mamma som tvingades gå under jorden förföljda av en våldsam pappa, fula ord, trakasserier av olika slag och mycket annat. Sexuella trakasserier av olika slag på alla möjliga håll. Förtrycket, våldet och morden som utförs i hederns namn, våldtäkterna och mycket annat kan man säga mycket om, och det är otroligt viktigt att både ni kvinnor och vi män tar problemen på allvar och aldrig ger upp kampen för en bättre och rättvisare värld.
Anders Moberg.
Serru - va kul att du också nu finns bland "kd-bloggarna". Innehållet i din blogg är för viktigt för att undanhållas :-))
SvaraRadera//Göran Sydhage
Tack för att du delade med dig Anders, din sista mening kännetecknar allt som är viktigt för att uppnå förändring i ett nötskal, bara tillsammans kan vi göra skillnad.
SvaraRaderaRoligt att bloggen är uppe nu Göran, får se om fler hittar hit. Tack för de uppmuntrande orden.
Mvh Adina