På eftermiddag bar det av till det sommarfina Bredäng där den rumänska kulturföreningen bjudit in mig för en liten pratstund om EU valet, mina hjärtefrågor och politik i största allmänhet. Det var minst sagt roligt att hålla anförandet på rumänska, som jag annars mest använder när jag pratar med min familj. Besöket, som skulle ha varat i någon timme, blev över två timmar lång och många var glada för att äntligen höra om en egen lands-kvinna som fanns i den svenska politiken. Deras historier berörde, och precis som med ungdomarna i Malmö fanns även här ett stort engagemang för det som händer och samtidigt en upplevd maktlöshet över att inte ha något inflytande och alltid förbli invandrare.
Precis som jag skrivit om tidigare på bloggen så tror jag att denna känsla av "vi" och "dem" är första steget i utanförskapet och segregeringen. Om dessa är upplevelserna för EU-medborgare i dagens Sverige, hur känner sig de tusentals personer som varje år anländer till Italiens sydkust och blir behandlade som något inte värt att bry sig om? Att på europeisk nivå få till stånd en human och generös asyl och flyktingpolitik borde vara av högsta prioritet för det kommande parlamentet och mina förhoppningar är att Europas befolkning inte kommer att välja in alldeles för många asylmotståndare och högerextremismer som skulle försämra en sådan politik.
Konkreta åtgärder för att komma åt högerextremismens framväxt var en av de frågorna som de smarta och vetgiriga eleverna på Visby's största gymnasieskola efterfrågade. Besöket i de två avgångsklasserna var både roligt och givande och det kändes kul att höra att de exempelvis också tyckte att den svenska sexköpslagen är bra och att det är människovärdet som kränks om man ger en människa ett pris för dennes kropp. Förvånansvärt lite intresse fanns det dock för miljöfrågor, något som kanske från politikerhåll hade trott var den viktigaste frågan vid sidan av kanske integritet och fildelningsfrågor. Kul dock att tidningarna inte tröttnat på miljöämnet dock och att den största miljötidningen faktiskt publicerat en artikel om sambandet mellan miljö och jämställdhet som vi inom kvinnoförbundet drivit väldigt länge.
Och apropå kvinnoförbundet så fick jag ikväll medverka på ett torgmöte tillsammans med vår nyligen avgångna ordförande Désirée Pethrus Engström. Trots regnet och kylan försökte vi att med lite omväxlande frågor och svar ge vår bild av den Europapolitik som vi skulle vilja bedriva samt förhoppningsvis avliva några av de myterna som finns kring den svenska modellen, arbetsrätten, sexköpslagen, Lavaldomens betydelse och Lissabonfördraget.
Att vi sedan hade med oss tappra medarbetare som hjälpte att dela ut material och fixa det praktiska fick mig i alla fall att verkligen känna mig hedrad och stolt över den rollen som jag tilldelats de senaste månaderna.
Inlägg
Du har legat i med bra evenemang, föreläsningar, möten och information som vanligt. Jag bugar och hedrar dig för att du gör så mycket gott.
SvaraRaderaSamtidigt vill jag passa på att säga att det var intressant att lyssna till Désirée Pethrus Engström när hon var här nere i Malmö och talade om jämställdshetsarbetet inom Europaparlamentet i januari. Det var en mycket givande kväll.
Jag kan tänka mig att tvåtimmarsmötet med dina rumänska vänner också var mycket givande, och att du fortfarande talar språket blev jag ju själv vittne till i lördags. Icke desto mindre är det sant som ni säger allihop och som du här mycket klart påpekar: hur dikotomierna, alltså "vi och dom"-tänkandet påverkar känslan av utanförskap och hur den känslan och det bemötandet som många med invandrarbakgrund ofta drabbas av inte sällan leder till olika slags negativa symtom och biverkningar, såväl på det privata och familjära planet, som inom en viss grupp och inom samhället i stort.
När slutar man att vara "invandrare"? Ett begrepp som jag själv retar mig på, trots att jag är "etnisk svensk" är "andra generationens invandrare". Med ett sådant begrepp signalerar samhället att man, trots att man är född och uppvuxen här, ändå inte betraktas och accepteras som svensk medborgare. Då är det inte alls konstigt att många med invandrarbakgrund blir förbannade och negativa mot det samhälle som de lever i. Det är inte heller underligt att det leder till arga protester, busliv och kriminalitet. Problemet är att detta bara spär på de negativa fördomarna som finns ute i samhället, i synnerhet inom vissa grupper. Ett ondsint kretslopp. Då är faktiskt det bästa sättet att istället genom ett politiskt engagemang, eller engagemang inom olika föreningar, på arbetsplatser och genom utbildning bevisa sina starka sidor och sin duglighet. Då kan man motbevisa t.ex. Sverigedemokrater, Nynazister eller andra att man är så mycket bättre än vad de påstår.
Samtidigt måste den som har invandrarbakgrund faktiskt visa respekt för de "etniska svenskar" som bryr sig och för det demokratiska samhälle vi ändå har, (trots de problem som existerar).
Det gläder mig också att höra att skolungdomarna på Gotland reagerade som de gjorde. Sexköpslagen är bra, och vi måste jobba på att sprida vidare tankegångarna bakom den och hur den påverkar positivt. Den information som du sprider, liksom vi andra som är insatta, kan förhoppningsvis få fler att tänka till när det gäller sexköp och människohandel generellt. Däremot var det trist att ungdomarnas intresse för miljöfrågorna inte var lika stort. De frågorna är ju trots allt minst lika viktiga för vår såväl vår pågående vardag som inför framtiden. Vi får inte ge upp!!
Anders Moberg.