Sista anhalt - Ukraina

Snart skall jag bege mig till flygplatsen igen för den sista resan på min "tre-länder-på-tio-dagar" maraton runt Europa. Efter två mycket givande resor till Budapest och Bryssel kommer nu sista anhalten att bli Kiev i Ukraina. Syftet är att få till ett bra avslut på ett gemensamt jobbprojekt mellan KIC och Moderaternas Jarl Hjalmarsson Stiftelse. KIC har dock också sedan länge bedrivit ett eget projekt i Ukraina tillsammans med KDU som jag hade nöjet att ta över i våras när jag började på KIC.

Alla projekt som vi jobbar med syftar till att stärka den demokratiska utvecklingen i olika länder i Östeuropa, Latinamerika och Afrika. Själv har jag hand om Östeuropa och jobbar där med systerpartier eller liksinnade organisationer i Ukraina, Moldavien och Vitryssland samt i andra östeuropeiska länder via Robert Schuman Institutet. Det är oerhört spännande och hoppingivande att se våra partners engagemang, outtröttlighet, mod och vilja att förändra sina länder. Och i sin tur är de mer än tacksamma för vårt stöd samt att de kan samarbeta med oss.


Just angående samarbetet med Öst läste jag i SVD häromdagen en intressant debattartikel skriven av Carl Bildt som poängterade just betydelsen av ett utökat samarbete med Öst. På EU nivå skall man nu vid ett extra toppmöte den 1 mars rösta genom formen för ett utökat samarbete med sex av EU:s östliga grannländer (Ukraina, Moldavien, Vitryssland, Georgien, Armenien och Azerbajdjan). Detta ska ske inom ramen för en ny samarbetsstruktur kallat det Östliga Partnerskapet som skall utöka möjligheterna för dessa länder att ha ett ekonomisk och politiskt utbyte och integration med EU. Syftet är framför allt att skapa en stabil samarbetsplattform men också att skapa stabilitet för länderna i området som drabbats hårt av såväl finanskrisen samt förhållandena med Ryssland.

Ett ökat samarbete och integration kan aldrig vara fel, isolering däremot leder till misstänksamheter, missförstånd och ett defensivt beteende. Europeiska Unionen byggdes just på ett ömsesidigt beroende mellan dåtidens viktigaste industrinäringar, kol och stål, som skulle göra det svårt för länderna att starta krig med varandra. Att knyta an starkare band, utbyta erfarenheter och visa på betydelsen av demokrati och marknadsekonomi för välstånd och fred med systerländer i Europa kan vara en bra början - så länge alla länder förstår grundidén om att ensam är man inte stark.

Ich bin ein Brysseliner

Tillbaka till Sverige för en dag efter en fantastisk Brysselresa med kvinnoförbundet.

Vi var där i tre dagar som en del av vår EU utbildning för att på plats lära oss mer om EU institutionerna och träffa för oss viktiga personer på plats. Tack vare ett fullspäckat schema från morgon till kväll hann vi med besök på EPP, EPP-women, SKL, Europaparlamentet (x2), Kommissionen, European Women's Lobby samt att lyssna till två lobbyister som arbetade med miljö och människohandelsproblemen.

Just på EPP fick vi en bra överblick över vad vårt parti i Europaparlamentet, EPP, har som prioritet på sin agenda och det var roligt att man kunde känns igen så mycket från vårt eget Europapolitiska program. Det handlar om miljö, säkerhet, jämställdhet, ett välmående Europa och ett Europa som stärkt aktör i världen. Helt underbart att känna att vi tillsammans med andra systerpartier i Europa har samma mål - hur stort är inte det?



Det som dock kändes lite trist nu när vi var i Bryssel var att vi fick bekräftat hur illa det är ställt med jämställdheten i Europa och hur lite politisk vilja det finns att förbättra den bland de stora aktörerna. Det finns naturligtvis eldsjälar bland organisationer och politiker men övervägande är intresset för jämställdhet lågt. Se bara på bilden nedan hur många kvinnor som finns i de olika institutionerna (den lilla siffran). Men man ska inte förtrösta, det är bara att karva upp ärmarna och börja jobba.



Sist men inte minst hann vi träffa våra underbara kollegor som jobbar i Europaparlamentet och som borde ha ett stort eloge för det varma mottagandet och tiden de spenderade med oss trots en otroligt hektisk vecka.

Jag vet inte om de andra deltagarna kände likadant men jag tror att den här resan var väldigt viktig och en riktig ögonöppnare. Jag tror att många i Sverige skulle ha stor nytta av att vara på plats och med egna ögon se hur fantastiskt det stora EU maskineriet är och hur unikt det är att vara i en stad där alla kan känna sig välkomna. För mig så var besöket i Bryssel som alltid lite som att komma "hem". Det finns nämligen få städer i Europa där jag kan känna mig så fri att vara som jag är och där jag kan känna så stor samhörighet med den otroliga blandningar av nationaliteter, traditioner, språk och beteenden som i Bryssel. Därför skall jag säga som JFK en gång sa om Berlin.

Ich bin ein Brysseliner!

Budapest och Alla hjärtans dag

Resa ett - check! Igår kväll kom vi hem från en mycket lyckad resa i Ungerns huvudstad dit kvinnoförbundets politiska sekreterare Ellen och jag blev inbjudna för att tala om jämställdhet. Jag höll i en halvdag som handlade kvinnor i politiken och om betydelsen av jämställdhet för en demokratisk utveckling. Seminarierna gick över förväntan väl och alla deltagare var väldigt aktiva och visade stort engagemang. Samtidigt gick det inte att förbise att förutsättningarna för kvinnor att nå politiska toppositioner var väldigt olika i Sverige och Östeuropa.

För deltagarna, som kom från nio olika östeuropeiska länder, handlade det mycket om att överhuvudtaget få till en kvinnlig representation i de egna parlamenten och för många var kvotering vägen dit. Själv kan jag förstå att man i länder där man inte haft tradition av kvinnliga politiker och där det finns en misstro mot sådana, väljer att börja med kvotering för att överhuvudtaget få några kvinnliga parlamentariker. Dock anser jag att detta bara skall användas som en katalysator och inte systematiskt, då jag inte tror att kvotering kan vara ett bra verktyg för att i längden uppnå respekt för- och ett ökat antal kvinnliga politiker.

Ellen pratade sedan mer om andra metoder för att involvera kvinnor och öka det kvinnliga deltagandet i politiska partier eller fristående organisationer. Där var huvudbudskapet att man bör brinna för sin sak och att man lättare blir engagerad om man har en hjärtefråga. Kände igen det mycket från min egna "politiska bana" som började just med ett brinnande intresse för människohandelsfrågan.


Igår på alla hjärtans dag var vi dock lediga och valde att besöka det berömda Gellerbadet där i i flera timmar bara njöt av lugnet, de varma baden och de vackra mosaikprydda rummen. Efteråt hann vi med en liten promenad i ett väldigt blåsigt Budapest till bland annat den vackra saluhallen innan det var dags att flyga tillbaka till Sverige.

Och där, trots den sena timmen väntade världens bästa make med ett nystädat hem, en bukett tulpaner och en lång och välbehövd kram. Hemma är trots allt bäst.

Snart på resande fot

Resor inom Europa...Story of my life. Tre länder ska avverkas på tio elva dagar både i jobb och privatsyften. Eller privat och privat, kvinnoförbundet har anordnat en resa till Bryssel för de som är intresserade att lära sig mer om hur EU fungerar.



Själv har jag bott där i tio månader under min studietid och gjort praktik på Europaparlamentet vilket var en av de bästa erfarenheterna jag någonsin haft. Dessutom trivdes jag otroligt bra i Bryssel, vilket säkert hade att göra med att jag kände mig hemma där bland människor från alla Europas hörn. För att inte tala om hur spännande det är att vara mitt i Europapolitikens centrum när det är just det man är intresserad av.



Men innan Bryssel ska jag och kvinnoförbundets politiska sekreterare hinna med tre dagar i vackra Budapest där vi ska föreläsa om jämställdhet och kvinnor i politiken på Robert Schuman Institute. Detta ingår i jobbet (hur bra är inte det?) men det känns onekeligen som ett privilegium. Då det är Alla Hjärtans Dag på lördag och vi bägge är långt borta från våra "hjärtan" skall vi försöka göra det bästa av situationen och unna oss lite sightseeing och fohoppningsvis lite spa. Det är vi värda!

Återkommer med reserapport innan den tredje resan...som går till...

Sevärd film och lugn helg

Den här helgen var den sista på ett tag som jag fick tillbringa hemma innan resorna tar vid i nästa vecka och avlöser varandra till början på mars. Då vädret inte var den bästa fick jag ställa in mysfaktorn till max så det blev en del mysiga måltider med levande ljus, tidningsläsning och mycket filmtittande.

Bland filmerna vi såg var filmen Katyn om massakern av den polska intelligentian som skedde under andra världskriget. Officerare och generaler tillfångatogs av ryska styrkor (innan Ryssland bytt sida och börjat kämpa mot Nazityskland) och sköts kallblodigt med nackskott innan de dumpades i massgravar i den nu ökända Katynskogarna.


Filmen är inget cinamatografisk mästervärk men det kanske inte är dess viktigaste uppgift. För det viktigaste kan väl bara vara att dels förstärka krigets hemskheter i folks medvetande och visa på att det här faktiskt hände här i Europa, nära oss och bara några generationer tillbaka. Jag tror att min generation, som för det mesta är uppvuxen utan krig, har blivit så vana vid att se andra länders krig på nyheterna att man ofta ser det som ett icke europeisk fenomen, något som sker långt borta i "ociviliserade" samhällen.

EU:s kanske främsta bedrift som idag ofta glöms bort har varit en bestående fred i Europa under mer än ett halvt sekel på en kontinent som tidigare varit lika krigsdrabbad som dagens Mellanöstern. Och om det inte är är ett tillräckligt starkt argument för att vara EU positiv så vet jag inte vad det är - som också min kompis gamle morfar sa....som faktiskt hade varit med om kriget.

Hjärtefrågor och artiklar om dem

Vid en jättetrevlig middag häromkvällen undrade min goda vän varför jag ännu inte nämnt något på bloggen om mina hjärtefrågor. Hon sa att alla som kände mig visste att jag brann för jämställdhet, kampen mot människohandel, demokrati och EU men hur skulle de som inte kände mig veta om det?

Och visst, hon hade rätt, varför jag nu kommer att lägga upp ett urval av de senaste årens artiklar skrivna av och om mig och som just belyser dessa frågor. Och som en liten introduktion till artiklarna kan jag bara nämna att just människohandelsproblematiken blev ett av mina främsta intresseområden under studietiden och var länge också ett fritidsengagemang under tiden jag jobbade på franska ambassaden. Senare artiklar och även rapporterna som finns på bloggen härstammar från mina senaste två tjänster, den som politisk sekreterare för kvinnoförbundet och som Östeuropahandläggare på KIC (www.kicsweden.org).

Mer om mig
Lite om mig och mitt engagemang för jämställdhet och arbetet mot människohandel

Människohandel
Om min avhandling om sexköpslagens inverkan på människohandel 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14

Om Kdk rapporten jag skrev om människohandel 1 2 3

Om modiga kvinnor som jobbar mot människohandel i Moldavien

Om ett miniprojekt som hjälper människohandelsoffer i Moldavien

En bok för dem som vill och vågar läsa mer om människohandel

Om sexköpslagens effekter på människohandel

Mer artiklar jag skrivit om människohandel

Jämställdhet
Om kvinnliga företagare

Miljö
Om hur bristen på jämställdhet påverkar miljön och viceversa

Om små förändringars betydelse i miljöarbetet

Demokrati
Om diktaturen i Vitryssland – två timmar från Sverige

Recension av en antologi om Vitryssland jag varit med och skrivit i

Om den rysk-ukrainska gaskonfikten

Hopp om EU och Belarus

Tiden går fort när man har roligt brukar man säga. Eller när man känner att man gör något viktigt skulle jag vilja tillägga. I veckan blev det en kombination av bägge delarna då en av våra samarbetspartner från Belarus (Vitryssland) besökte oss.

(Kacja med min kollega Joakim)

Kacja M, har trots sin unga ålder varit politisk aktiv i många år och jobbat för att få andra att förstå hur viktig demokrati och frihet är i ett land som styrs med järnhand av Europas sista diktator. Precis som många andra har hon dock också fått betala ett pris för sitt öppna politiska engagemang. Hon blev tvungen att hoppa av sina studier endast någon månad före examen för att inte skickas till den "tilldelade" posten som journalist i ett av Tjernobyls mest förorenade zoner.

Det kan låta absurt, men hon hade tur och kom lindrigt undan, trots att hon aldrig fick ta ut sin examen. Andra politisk aktiva har inte haft lika stor "tur", kanske för att de varit killar. De senaste åren har unga politisk aktiva män misshandlats av specialpolis, spärrats in på skrattretande grunder (svordomar!) och satts i fängelse. Regimens senaste metoder är dock att tvångsvärva de mest framstående unga politikerna till en en artonmånaders militärtjänst och därmed få bort dem från den politiska arenan.

Kacja kom hit för att berätta just om detta, om hur det är att vara politisk aktiv i en diktatur och hennes hälsning från deras ordförande som trots hälsoproblem nu tvingats till militärtjänst lyder: "Säg till dem i Sverige att de måste uppskatta den frihet de har av att leva i en demokrati". Och när jag tänker efter, gör vi någonsin det? Uppskattar vi att vi kan säga vad vi vill, resa vart vi vill, lyssna på vad vi vill, rösta på vem vi vill - vara de vi vill vara?

För det mesta tror jag att vi tar vår demokrati och vår frihet för givet. Och vi bryr oss allt mindre om att utnyttja våra demokratiska förmåner och till exempel engagera oss politiskt. Eller rösta...i till exempel Europaparlamentsvalet.

Om just detta höll EPPs vice generalsekreterare Vandenputte ett jättebra seminarium i helgen. Och budskapet var klart, valet är viktigt, valet angår oss alla, speciellt då vi kommer från ett litet land som Sverige. För i EU kan även ett litet parti som kristdemokraterna få stöd av så många andra europeiska partier och därmed driva genom en politik som inte bara når 10 miljoner invånare, utan nästan 500 miljoner.

Anledningarna till varför man ska vara engagerad i (EU)politiken är naturligt många fler, men det kanske förtjänar ett eget blogginlägg. Tills dess kan jag dock säga att både Kacjas och Vandenputtes ord fick mig att ha lite mer hopp, dels om ett fritt Belarus och dels om ett större stöd för ett av de största demokrati- och fredsprojekten någonsin - EU.