fredag 20 februari 2009

Sista anhalt - Ukraina

Snart skall jag bege mig till flygplatsen igen för den sista resan på min "tre-länder-på-tio-dagar" maraton runt Europa. Efter två mycket givande resor till Budapest och Bryssel kommer nu sista anhalten att bli Kiev i Ukraina. Syftet är att få till ett bra avslut på ett gemensamt jobbprojekt mellan KIC och Moderaternas Jarl Hjalmarsson Stiftelse. KIC har dock också sedan länge bedrivit ett eget projekt i Ukraina tillsammans med KDU som jag hade nöjet att ta över i våras när jag började på KIC.

Alla projekt som vi jobbar med syftar till att stärka den demokratiska utvecklingen i olika länder i Östeuropa, Latinamerika och Afrika. Själv har jag hand om Östeuropa och jobbar där med systerpartier eller liksinnade organisationer i Ukraina, Moldavien och Vitryssland samt i andra östeuropeiska länder via Robert Schuman Institutet. Det är oerhört spännande och hoppingivande att se våra partners engagemang, outtröttlighet, mod och vilja att förändra sina länder. Och i sin tur är de mer än tacksamma för vårt stöd samt att de kan samarbeta med oss.


Just angående samarbetet med Öst läste jag i SVD häromdagen en intressant debattartikel skriven av Carl Bildt som poängterade just betydelsen av ett utökat samarbete med Öst. På EU nivå skall man nu vid ett extra toppmöte den 1 mars rösta genom formen för ett utökat samarbete med sex av EU:s östliga grannländer (Ukraina, Moldavien, Vitryssland, Georgien, Armenien och Azerbajdjan). Detta ska ske inom ramen för en ny samarbetsstruktur kallat det Östliga Partnerskapet som skall utöka möjligheterna för dessa länder att ha ett ekonomisk och politiskt utbyte och integration med EU. Syftet är framför allt att skapa en stabil samarbetsplattform men också att skapa stabilitet för länderna i området som drabbats hårt av såväl finanskrisen samt förhållandena med Ryssland.

Ett ökat samarbete och integration kan aldrig vara fel, isolering däremot leder till misstänksamheter, missförstånd och ett defensivt beteende. Europeiska Unionen byggdes just på ett ömsesidigt beroende mellan dåtidens viktigaste industrinäringar, kol och stål, som skulle göra det svårt för länderna att starta krig med varandra. Att knyta an starkare band, utbyta erfarenheter och visa på betydelsen av demokrati och marknadsekonomi för välstånd och fred med systerländer i Europa kan vara en bra början - så länge alla länder förstår grundidén om att ensam är man inte stark.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar