

Igår skrev Frankrike och Italien på ett nytt samarbetsavtal där Frankrike skall hjälpa Italien bygga nya kärnreaktorer, trots att Italien, precis som Sverige, i ett referendum för 21 år sedan valt att bygga ner kärnkraftverken. Situationen är naturligtvis mycket komplicerad, Italien importerar en stor del av sin energi från andra länder, och mycket av den energin kommer inte från rena energikällor. Samtidigt har italienare bland de högsta energiräkningarna i Europa.
Debatten om huruvida man på nytt skall öppna för utbyggnad/moderingering/återöppning av (gamla) kärnkraftverk har onekligen tagit fart överallt i Europa. I Bulgarien har man till exempel valt att på nytt öppna en kärnkraftsreaktor som man varit tvungen att stänga på grund av säkerhetsskäl inför EU inträdet och även i Sverige har ingen väl kunnat undgå att Alliansen nu sagt ja till inte avveckla befintliga kärnkraftverk utan istället modernisera dessa.
Själv har jag alltid varit kluven i kärnkraftsfrågan, efter ett studiebesök på Forsmark blev det klart att energin från kärnkraftverk är mycket säkrare och renare än den från kol och gas. Samtidigt finns naturligtvis problem med uranbrytningen, transporterna samt slutförvaringen som ingen kan blunda för. Om därtill fler och fler länder väljer att återgå till kärnkraften blir dessa problem bara större. Dessutom blir incitamenten att satsa pengar på utbyggandet av förbyelsebara energikällor mycket mindre om man enbart väljer att se på kärnkraftens positiva effekter. Egentligen skulle man kunna göra en väldigt simplistisk jämförelse: behandla en förkylning med en sedan länge existerande medicin, eller bygga upp sitt immunförsvar så att man i längden har mycket mindre risk för att drabbas.


När situationen är aktut behövs kanske bägge metoderna, men samtidigt får vi inte glömma att förebyggande alltid vinner i längden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar