Vi var där i tre dagar som en del av vår EU utbildning för att på plats lära oss mer om EU institutionerna och träffa för oss viktiga personer på plats. Tack vare ett fullspäckat schema från morgon till kväll hann vi med besök på EPP, EPP-women, SKL, Europaparlamentet (x2), Kommissionen, European Women's Lobby samt att lyssna till två lobbyister som arbetade med miljö och människohandelsproblemen.
Just på EPP fick vi en bra överblick över vad vårt parti i Europaparlamentet, EPP, har som prioritet på sin agenda och det var roligt att man kunde känns igen så mycket från vårt eget Europapolitiska program. Det handlar om miljö, säkerhet, jämställdhet, ett välmående Europa och ett Europa som stärkt aktör i världen. Helt underbart att känna att vi tillsammans med andra systerpartier i Europa har samma mål - hur stort är inte det?
Det som dock kändes lite trist nu när vi var i Bryssel var att vi fick bekräftat hur illa det är ställt med jämställdheten i Europa och hur lite politisk vilja det finns att förbättra den bland de stora aktörerna. Det finns naturligtvis eldsjälar bland organisationer och politiker men övervägande är intresset för jämställdhet lågt. Se bara på bilden nedan hur många kvinnor som finns i de olika institutionerna (den lilla siffran). Men man ska inte förtrösta, det är bara att karva upp ärmarna och börja jobba.
Sist men inte minst hann vi träffa våra underbara kollegor som jobbar i Europaparlamentet och som borde ha ett stort eloge för det varma mottagandet och tiden de spenderade med oss trots en otroligt hektisk vecka.
Jag vet inte om de andra deltagarna kände likadant men jag tror att den här resan var väldigt viktig och en riktig ögonöppnare. Jag tror att många i Sverige skulle ha stor nytta av att vara på plats och med egna ögon se hur fantastiskt det stora EU maskineriet är och hur unikt det är att vara i en stad där alla kan känna sig välkomna. För mig så var besöket i Bryssel som alltid lite som att komma "hem". Det finns nämligen få städer i Europa där jag kan känna mig så fri att vara som jag är och där jag kan känna så stor samhörighet med den otroliga blandningar av nationaliteter, traditioner, språk och beteenden som i Bryssel. Därför skall jag säga som JFK en gång sa om Berlin.
Ich bin ein Brysseliner!
Inlägg
Hej.
SvaraRaderaJa, jag förstår dig. Det finns mycket att säga om de här frågorna. Som manlig jämställdhetskämpe märker jag och de andra engagerade männen av ett ofta tyst, massivt motstånd. Det känns som att många andra män värjer sig för tanken att en sann jämställdhet som något positivt...att det ser bra ut på papperet och i snygga handlingsplaner, men sedan är det stopp. Trist men sant. Jag har haft den inställning jag har nu väldigt länge, även om jag hade en period när jag vacklade något, men sedan fann tillbaka till min grundstyrka. I samma veva började jag engagera mig i dessa frågor och även om det kan kännas motigt emellanåt, så får man som sagt inte ge upp eller bli allt för missmodig. När man som man försöker belysa de här jämställdhetsfrågorna blir man tyvärr ofta avmaskuliniserad i många människors ögon, även kvinnors, vilket är ganska dumt. Ändå är dessa frågor så otroligt viktiga för en sundare värld. Det är inte tal om annat.
Själv har jag vänner i olika åldrar, av båda könen och av skilda åldrar, men jag känner ofta av en misstänksamhet och en avighet från många där jag bor idag över att ha det så. Jantelagen är stark bland annat. Man får inte sticka ut, vara ovanlig,för ambitiös, mångkulturell eller tro att man är något. Alla är vi något! Vi är ju faktiskt människor allíhop!! Jag önskar att jag hade möjlighet att åka ut någonstans och agera på det internationella planet. Framför allt på platser där min mångspråkighet, mitt integrationstänkande, mina kunskaper och min ofta sprudlande personlighet kan komma till sin rätt på nytt...där jag slipper bli betraktad som udda kuf på grund av mina starka åsikter och mina kunskaper. För mig är det mångkulturella arbetet och fredstanken a och o. Därför förstår jag vad du menar med det du skriver om Bryssel. Jag önskar att jag också skulle kunna få anställning vid KIC och känna att det jag gör, kan och engagerar mig i kommer till sin rätt.