Imorse fick jag lämna cykeln hemma efter att jag igår kände mig som Bambi på hal is när jag cyklade hem från EU utbildningen. Det gjorde dock inte så mycket att istället promenera till jobbet i det vackra vinterlandskapet. Dessutom är promenader för mig lite som yoga är för andra, jag släpper tankarna fria, går in i mig själv och kan komma på såväl olika problemlösningar för jobbet, början till insändare till tidningar eller uppfinna matrecept.
Denna gång tänkte jag bland annat på den smått bisarra paradoxen mellan att vi här i Sverige har ett av världens bästa representationer av kvinnor i politiken (iaf i riksdagen) men samtidigt ligger långt efter andra länder när det gäller kvinnliga chefer i näringslivet. I exempelvis Ukraina, men också i många andra Östländer är problemet den motsatta. Endast 8% kvinnor finns i det Ukrainska parlamentet men däremot finns det en mycket bättre fördelning av kvinnor på olika beslutsfattande poster inom näringslivet.
Kan det ha varit att vi i Sverige under en längre tid sett det som viktigare att vara jämställda i politiken och i hemmen och hellre låtit näringslivstopparna vara "a man's world" precis som man i andra länder har gjort i politiken? Eller har traditioner, glastak, härskartekniker och en till synes manligt revir gjort att vi varken vågat, velat eller kunnat ta oss in i näringslivets maktkorridorer?
När vi föreläser för andra länder om hur man ska få fler kvinnor på beslutsfattande positioner inom politiken så kanske vi bör tillämpa några av strategierna på oss själva. Eller vem vet...till och med lära oss av dem som lyckats bättre? Samarbete handlar trots allt om att både ge och ta - eller hur?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar